Aftonbladet – 21 januari 1867, sida 2

till sitt etablissement; han bugade sig tystlåtet för honom, lät honom stiga uppför en hemlig trappa samt visade honom vägen gevorh en bred korridor utan frågor eller prat, tågot som förtjenade särskildt beröm. rån ett dussin enskilda rum till höger och venster i denna korridör hördes genom de mer eller mindre väl tillslutna dörrarne samt de mer eller mindre tjocka väggarne skallande skrattsalfvor, sånger som just icke passade för kyrkan, och infall liknande den vii det föregående försökt teckna. Det var ett besynnerligt grannskap för en afsvimmad qvinna, för ett barn till hälften insomnadt af trötthet, hunger och köld. Men deras räddare tycktes icke fästa mera uppmärksamhet dervid än han gjorde sig besvär att svara på sin vägvisares vördnadsbetygelser. rossel införde de tre nykomne, af hvilka den ehe bar de båda andra, i en liten unlangömd salong, hvars hela möblemang utsjördes af ett bord, en soffa och några stoar. Midt för en ofantlig spis, der en dugig brasa flammade, fanns ett fönster som rette utåt gatan Saint-Peres; detta fönster rar hermetiskt tillslutet och, förmodligen ill ytterligare skydd mot kölden, försedt ned tjocka dubbla yllegardiner, som dolde let--helt och -hållet. Ett dubbelt förhänge, lika tjockt och af amma tyg som gardinerna, hindrade hvarje jud att tränga. ut sedan dörren en gång slifvit stängd, och det såg tvifvelaktigt ut tt från korridoren. kunna höra ett enda ord, af hvad som yttrades inne i den lilla salongen. En tjock matta betäckte golfvet. Det var med ett ord ettaf dessa gömställen om hvarje klok värdshusvärd bör egai tilläckligt antal. Framför sgpiseln med fötterna på gallret