Aftonbladet – 21 januari 1867, sida 2

rr upp från intet men som tror sig säker att kunna komma hur långt som helst. Och i sjelfva verket, hvarför skulle han icke kunnat det? Han läste flytande innans till och förstod att alltid räkna till sin fördel; han skref utan tvekan de -båda magiska orden: Anselm Grossel, hvilka voro lika goda som guld, och man kan vara öfvertypad att han icke satte dem på något papper, stämpladt eller icke, utan god förtjenst. Malisen påstod till och med, att han en dag eller sannolikt en afton gick ända derhän att förneka detta hans kassas :magiska Sezame, öppna dig! Men tack vare de goda råd, som grefve Warrens intendent gaf honom, insåg. han gitt misstag och igenkända sin namnteckning. Det var en krona bland hederligt folk, denne hr Anselm Grossel. Han hade fordom varit uppassare på Cafs le Paris, der han förtjenat tre till fyra hunIra francs i månaden, och sålunda inom kort samlat tillräckligt för att köpa Bassets värdshus för ett pris af ett hundrafemtiotusen francs, I sjelfva verket betalade han lock: icke mer än hälften af den öfverenskomna summan, då han undertecknade köoekontraktet hos notarien Dubuisson, place le la Bourse. Hvar hade Grossel, som vid helt unga år 1tgått från hittebarnshuset, upptäckt dessa sjuttiofemtusen francs? Ingen visste det, och med undantag af nägra goda vänner och xamrater, som voro afundsjuka på hans hastiga upphöjelse, Me Aelg heller ingen om att oroa sig deröfver. Möjligtvis skulle ar Karl Sctinner kunnat gifva de nyfikne och afundsjuke någon upplysning... Men let var en sak mellan honom och Grossel, som vi endast kunna påpeka. Od MN Ve aik EA