Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 2

förvärfva er penningar! Bryt dessa bojor, som gjorde er lifvet så angenämt och 1leende; ni måste ha band af alla regnbågens färger i ert knspphål. Glöm det förflutna med sina ljus och sina ömma visor; nu gäller det att komma fram, utt klättra upp öfver dem som äro äldre och stå framom er. Inga vänner mera, inga älskarinnor! Ni äro män; arbeten och skaffen er framgång! Derförutan vore det bättre att ni aldrig skådat dagens ljus. Dessa roa sig åtminstone för nöjets egen skull. De komma icke från Montmartres och Batignolles höjder i en kostym, som de emottagit af tillställaren för ett offentligt nöje, för att förtjena några francs genom att dansa för betalning. De taga sig inga besynnerliga namn och emottaga icke heller femtio eller sextio francs af utletvade och förslappade rumlare, för att nedanför deras avantscens loger visa oanständiga attituder. De ha ingenting frånstötande och om de någongång nedstiga ända till de varelser vi nyss omtalat, så rodna de deröfver följande dagen och svärja att aldrig göra så mer. Några af dessa studenter, som äro rikara eller mera läraktiga än sina vänner och kamrater, försmå Chaumigre, Prado och andra baler i qvarteret, samt öfvergifva venstra Seinestranden, gå öfver broarne och begifva sig denna-natt antingen till operan eller Valentino. Låtom .oss lemna dem på en stund; vi återfinna dem snart. Uti en inkörsport vid hörnet af gatorna Saints-Peres och de Lille, midt emot en af dessa godtköpsreståuranter, som studenterna gifvit tillnamnet Pötisseuses, satt en fattig qvinna hopkrupen i gkoggen och höll ett barn om fyra eller fem år i famnen. Hen.