Aftonbladet – 17 januari 1867, sida 2

— Vår uppmärksamhet har blifvit fäst på en oordning, som i åratal fått passera oanmärkt, ehuru den lätteligen kan medföra förlust af menniskolif. Vi mena isupptagningen på våra sjöar och vikar. Dermed går så till, att ofantliga vakar upphuggas oftast just der de allmänt begagnade gångvägarne stryka fram, och stundom i så stor mängd, att genvägen öfver isen blir ganska farlig att begagna, isynnerhet i mörkret. Dessa vakar utprickas väl med träruskor, men när en mängd vakar upptages utan någon ordning bredvid hvarandra, är det efter det en isskorpa lagt sig öfver dem, särdeles vid snöfall nästan omöjligt att urskilja deras gränser. Dessutom blifva ruskorna lätt afbrutna eller öfversnöade, så att allmänheten sväfvar i fullkomlig okunnighet om vakarnes läge. PSaken vore lätt hjelpt, om de, som hemta sitt isförråd på våra farvatten, tillhölles att göra det längre ut på sjön, der inga stigar eller vägar finnas, och der det således är mindre fara för olyckshändelser. Vi uppmana derför vederbörande, att ej längre tillåta det anmärkta oskicket få fortfara.