Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 4

se ETTER ee Re OF BIURO Se PESORENSKSAREOSRS RR Rältegångsech Polissaker. Eldsvåda. A rådhusrättens tredje afdelninegde i måndags förhör rum med pigan Christina Olander, tilltalad derför, att hon skulle ha varit vållande till den hoa bagaren Wåhlander för någon tid sedan timade eldsvåda, hvarvid ett rum blef skadadt af branden samt diverse lösören och klädespersedlar förstörda. Den tilltalade, hörd öfver angifvelsen, bestred denna lika som de af vederbörande brandförsäkringskuntor framställda ersättningspåståenden, under förmälan, att hon icke varit vållande till olyckan, Hon uppgaf sig ha uppgjort eld i en kakelugn. men blifvit straxt derpå bortskickad af husbondfolket i något ärende. Vid sin återkomst varser blef hon eldfaran samt gjorde då genast allarm och bidrog så mycket hon förmådde till eldens dämpande. Allmänna åklagaren förklarade sig efter denna upplysning afstå från alla ansvarsyrkanden. Utslag i målet afkunnas den 28:de dennes o — Ångslupen Tritons förolyckande. A samma afdelning fo:tsattes i måndags ransakningen, angående den förliden höst inträffade beklagliga händelsen, då ångslupen Triton öfverseglades, dervid nämnde slups befälhafvare, kapten Boström, omkom. Som ombvd för kärandena tillstädeskom stadsfiskalen C. Silfversparre och å svarandesidan befälhafvaren å Aros, kapten Sundin samt dennes rättegångsbiträde v. häradshöfding Wendtlandt. Någonting i saken upplysande förekom ej denna dag. Svaranden afstod från vidare vittnesförhör och anhöll att, sedan kärandena afgifvit sina slutpåståenden, få inkomma med slutförklaring. Allmänna åklagaren begärde del af handlingarne, för att efter tagen del af hvad i målet förekommit, afgifva de yttranden, till hvilka han kunde finna sig befogad. Med bifall härtill uppsköts målets vidare hamdläggving till annan dag. — Nekadt tillträde till polisdomstolen. Vid pårop af målet mot litteratören V. Arnelius, tilltalad, säsom förut blifvit omnämndt, derföre att han den 27 sistlidne September på ett våldsamt sätt skulle sökt bereda sig tillträde till polisdomstolen, hö:des ytterligare ett vittne å svarande sidan, stadsbudet Olof Mellström, som upplyste, att han varit tillstädes vid tillfället och åsett händelsen. Han uppgaf, att Arnelius alldeles icke våldfört sig å 1 utanför dörren posterade stadssoldaterna, utan hade dessa tvertom förgått sig mot Arnelius, dock kunde vittnet ej med visshet säga, om detta skett i afsigt att misshandla Arnelius, eller om meningen endast varit att förhindra honom att inkomma i domstolens sessionsrum. Vittnet intygade att Arnelius ej oqvädat stadssoldaterna under det tumultet vi dörren pågått, Med anledning häraf tillfrågades vittnet af ordföranden, om Arnelius ej möjligen iängre bort i förmaket oqvädat dem, hvilken fråga Arnelius förklarade sig anse obefogad och utgörande ett slags advokatyr för motparten. Allmänna åklagaren fann sig befogad yrka ansvar å Arnelius för de ordalag, hvari denna anmärkning framställdes, och resolverade rätten, efter öfverläggning, att den ville yttra siz härom vid utslagets afkunnande. Vidare yrkade åklafrem att Arnelius nästa rättegångsdag måtte läggas andraga allt hvad han aktade nödigt, vid talans förlust, hvaremot denne protesterade, anseende sig, i egenskap af svarande part, ha rättighet till sista ordet i målet. Domstolen förelade båda parterna att nästa rättegångsdag, eller den 21 dennes, förebringa all den bevisning, hvaraf de vilja sig begagna, vid äfventyr att domstolen eljest, på förhanden varande skäl, företoge målet till slutlig pröfning och afdömande, — Hemtningsäfventyr. Till rådhusrättens 3:dje atdelning har stadsfiskalen Engwall och brukspatron estling enom sina ombud, auktuarien i riksbanken Carlstedt och v. häradshöfdingen Möller, lätit instämma i Norge numera bosatte brukspatronen Engzelius, med yrkande om ansvar å honom för bedrägligt förhållande. Sedan rätten resolverat, att Engzelius, som ej hörsammat kallelsen att inställa sig, skulle hithemtas, har från svenska auktoriteter begäran aflåtits om åtgärders vidtagande för ändamålet. De norska myndigheterna ha härpå lemnat det svar, att som de enligt norsx lag nödiga formliteter icke blifvit iakttagna, kunde de dervid 12; ting åtöra. På hemställan af v. häradshöfding Möler uppsköts målets vidare handläggning till den 11 nästkommande Februari. — Stölder. Arbetskarlen Ljungqvist och hans hustru Johanna Ljungqvist undergingo igårransakning på rådhusrättens sjette afdelning, der de stodo tilltalade för en mängd stölder. Bland an. nat skulle de från Carlsvik, der hustrun varit i arbete, tillgripit 27 IE gröfre och 50 K finare bomulsgarn. Hustru Ljungqvist påstod, att hon köpt garnet. Tillfrågad i mannens närvaro hvarifrån hon fått så mycket pengar, svarade hon helt oblygt, att hon förtjenat dem på liderlighet. Målet uppsköts till den 29 dennes, då alla de personer, till hvilkas hörande ransakningen gifvit anledning, skola inkallas, — Vid samma afådelning förevar rannsakning med f. gardisten Carl August Malm, anklagad att den 9 dennes hafva tillgripit ett par bottfårer, värderade till 3 rdr, ur klädmäklaren C. A. Samuelssons butik vid Tyska brinken. Den tilltalade uppgaf sig vara född i Thorstuna församling af Westerås län. Efter att ha tjenat vid Westerås regemente tog han värfning vid Svea garde 1856, der han qvarstannade till den 7 November förlidet år. Han erkände tillgreppet, förklarande sig ha begått stölden för att under en tid få mat och husrum på kronahs bekostnad. Detta hopp slog felt, ty den tilltalade dömdes för snatteri att böta 20 rdr. — Våld. Vid rådhusrättens fjerde afdelning fortsattes förliden gårdag ransakning med förre exekutionsbetjenten Carlsson, anklagad att den 2 sistlidne Juli hafva våldfört sig å exekutionsbetjenten Lenholm, då denne med sin kamrat å tjenstens vägnar besökte Carlsson, för att delgifva honom ett öfverståthållareembetskanslis utslag. Då exekutionsbetjenterna ej sluppo in, uppspikade de dokumentet å dörren. Carlsson skulle då utrusat och öfverfallit rättsbetjenterna, isynnerhet. Lenholm, hvilken han dels skulle knuffat, dels tilldelat flera käpprapp. Carlsson bestred angifvelsen. Vittnen ha hörts å kärande sidan, Carlsson å sin sida åberopade älven vittnen, hvarföre målet uppsköts till den 29 dennes. — Prestman dömd för förfalskning. Genom! a Ff Ia. AA TA AQ Ka da Okta hkäafrektt dKrat