Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 2

ras räkning... Men, vid min heder! denn: gång kommer jag icke att lyda er. Jag tro till och-med att jag kommer att korsa edri planer, om det blir nödvändigt. Stödjande hvarandra gingo de sakta framåt gatan, sida vid sida, utan att yttra etto rd. utan att se på hvarandra. För första gån. gen kände han sig upprörd bredvid dennsg unga flicka, som han måhända, utan att vete det och emot sin vilja, dref fram mot en afgrund; Han rodnade öfver den roll han spelade, utan att likväl göra sig reda för, om det var rollen af en god engel eller motsatsen. Då de -huanit fram till hörnet af gatan Poliveau, stannade Olivier och visade henne vagnen. Der är den, sade han; fatta mod. Ther8se gick framåt utan att svara. Stig upp, mitt barn!4 yttrade en lugn och mild qvinnoröst inifrån vagnen. Therese steg upp. MadameX, ropade då Olivier till ett medelålders fruntimmer, hvars ännu vackra drag uttryckte en behaglig välvilja; madame, jag för till-er min syster. cKom, min dotterX, sade damen och öppnade sin famn för det stackars barnet, som vid dessa oväntade ord, vid denna våldsamma stöt, förlorade medvetandet och icke ens hörde huru Olivier med en ton af öm förebråelse tillade: Har jag svikit er, Therbse?5 ; Utan att han behöfde gifva Kusken något tecken, någon befallning eller ens u pe Va någon adress, svängde denne sin piska öfver hästarne, på ett sätt som kom dem att rusa framåt i sträckt galopp. I samma ögonblick som vagnen försvann om hörnet af gatan Poliveau och Boulevard de IHopttel, öppnattes en lucka öfver mör