Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 2

mn ort sig mycket besvär för er skull... så...!6 Fördömda hexal!4 utbrast Olivier och vände sig om med en hotande åtbörd. Men hon väntade icke, u an skyndade tillbaka in i huset, hvarifrån man ännu genom porten hörde henne spefullt önska det unga paret lycka. CJag tror att jag dör, stammade dem unga flickan och stödde sig emot muren för att icke falla; densa qvinnas förhatliga ord...4 Mod, min fröken, haf förtroende för mitt löfte. cOm ni bedrager mig, herr Olivier4, återtog hon bedröfvad; Xom detta iatresse, som, Di vicar mig, endast vore en snara! Jag förlåter er detta tvilvel, min fröken; det är ett allvarsamt steg ni tager i detta ögoublick; ni går mot ett okändt mål, och er rörelse och er ångest äro helt naturligar Jag upprepar det; hela ert lif, hela er framtid: bero af denna natt; och då jag bättre än ni känner hvilket förfärligt inflytende den kan utöfva, fattar jag fallkomligt er tvekan och. edra farhågor. Utan att veta det, och utan: att jag kan gifva er någon närmare förkla-ring deröfver, går ni att spela ett fruktans.värdt parti, hvari ni ör invecklad alltsedan er födelse.4 0, min Gud! Hvad är det ni säger mig? Har jag icke varit nog olycklig hittills?... Skall jog hädanefter komma at: sakna detta förflutna, som förekommit mig så hårdt? Det påstår jag icke, min fröken, mer jag är ålagd att förbereda er på de svåra omständigheter ni kan råka uti denna natt. Frukta emellertid icke för det första möte ni kommer att göra! Tvärtom, vänta er en: stor och öfverväldigande g ädje.4 (Forts.