Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 2

då man har en liten lapp på femhundra i kikaren, så behöfver ni ej frukta att jag säger ett enda ord ...7 Seså ... gå nu och sök upp fröken Theråse.? . Som inte är någon fröken Therdse. Jag går ... jag går ...? Madame Machur lemnade porten halföppen och gick tillbaka in i en mörk korridor, ledande till en smutsig trappa, som illa upplystes af en flämtande nattlampa. Ah! fru hertiginna, om niicke hade mig bunden till händer och fötter, så vet jag nog hvem som icke skulle befatta sig med sådana här lönlösa arbeten?, mumlade Olivier, otåligt stampande i marken ... ?Om jag någonsin blir fri... om jag någonsin ...7 Sannolikt fruktade han att någon skulle höra honom, ty i stället att fullborda meningen, kastade han en misstänksam blick omkring sig; och i sin förbittring öfver att ha yttrat dessa få ord, bet han sigiläppen så att blodet framsipprade. Machur dröjde icke lävge borta. Inom några ögonblick kom hon tillbaka, åtföljd af en ung qvinna, som var insvept i en vidlyftig svart domino och bar en mask för ansigtet. Hon darrade synbart och tycktes endast ogerna följa Machurå, som upplyste gången med sin blindlykta. Den uvge mannen skyndade fram emot flickan. Kom?, sade han och bjöd henne sin arm, Ptiden skyndar.? Den uvga flickan tog hans arm, men rörelsen var starkare än hennes beslut och hon nödgades stanna. Ni darrar... ni fryser... lugna er för all del!... Stöd er på mig... ni har iovgenting att frukta!