Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 2

— Dödsjall. För några dagar sedan afled i Lund vid 84 års ålder konsul Gabriel Munch af Rosenschöld. Den aflidne, en son af den lärde biskop Petrus Munch, var broder till alla de Rosenschöldar, hvilka gjort sig bekanta både för lärdom och talanger, men isynnerhet för en hög grad af originalitet. Medicine professorn Eberhard Zachårias Munch af Rosenschöld var länge en frejded läkare och under många år en nitisk riksdagsman, alltid tillhörande oppositionen, men med en så framskjuten ställning, att han oftast blef ensam om sin mening. Lagman Johan Munch af Rosenschöld befordrades från jurisadjunkt vid Tange universitet till häradshöfding i Norra ÅAngermanlands domsaga. Hans domar väckte stundom mycket uppseende för sin originalitet. Det hände nemligen att då han. ansåg Sverges allmänna lag ofullständig, så tvekade han ej att grunda sina utslag dels på Guds lag, såsom den i bibeln förekom, dels ock på Code Napoleon, för hvilken ban hyste stor aktning. Professor David Munch af Rosenschöld i Qvistofta blef riksbekant för sina i hög grad bizarra tidningeuppsatser, hvilka vanligen lästes med stort nöje. Ehuru till yrket prest och ofta en utmärkt predikant, lefde han i den fasta öfvertygelsen att han egentligen varit ämnad till en af Europas utmärktaste härförare; och krigshistorien studerade han med stor förkärlek. Protokollssekreteraren Peter Munch af Rosenschöld, anställd i civilexpeditionen, hade utan tvifvel gjort en lysande carrier, od han ej vid ett tillfälle; då han såsom prötokollsförande tjenstgjorde i konseljen, hade bestämdt vägrat att upptaga den penna, hvilken konung Carl x0l skulle begagna för en underskrift, men af per. het tappade på golfvet. Denna Rosenschölds hallssiarrighet afbröt hans bana som tjenstemän. Professorskon Brita Lidbeck, född Munch af Rosenschöid, var den elebra sångerskan, om hvilken madame Catalani vid sitt besök här yttrade sig med det utsöktastel beröm, och hvilken hon så enträget inbjöd till ein villa vid Comosjön. Konsul Gabriel Munch af Rosenschöld — den nyss aflidne — var löjtnant vid skånska liviedragonerna, sedermera skånska husarerna, då isvenska armån skulle 1814 gå uti tyska kriget. En entusiastisk beundrare af Napoleoh, vägrade han i en skrifvelse till chefen att! draga eabeln mot verldens störste härförare. Om ej Rosensehölds morbror, dåvarande statssekreteraren Rosenblad och brodern, medicine professorn, ställt saken till rätta och förskaffat den unge mannen afsked, så hade åtgärden kunnat ådraga ho