mit på sin plats, hvarefter både hår och hatt försvunno. Men huru hastigt den nykomnes eller rättare nykomnas. rörelse var, som hade så brådtom att komma bort hade gaminen dock haft tid att se alltsammans och ropa: ?Herr Benjamin! herr Benjamin! Ni tappar chignongen! å han icke erhöll något svar öppnade han båda ögonen, tillslöt dem åter, önskade sig sjelf god natt och insomnade på sin bädd af torra löf lika sött som om han legat i den mjukaste dunbädd. J. Klockan slog half vid Orleans-banans staion. En vagn kom från Bastilj-platsen öfver Austerlitz:-bron och Välhbuberts-platsen, rällade i rask fart utetter boulevard de Höpital, svängde derefter in på gatan Poiveau och stannade vid hörnet af nämnda sata och Marche-aux-Chevaux. De personer som åkte i denna vagn, hvilk en egde ett aristokratiskt utseende, hade örmodligen att säga hvarandra de sista orlen af ett allvarsamt och längesedan påvörjadt samtal, ty några minuter förflöto nonan vagnsdörren öppnades. Slutligen steg n ung man i elegant drägt ur vagnen. Kusken, som lydde på förhand gifna intruktioner, styrde sina hästar till ett mörkt vörn och höll sig tyst och stilla på sin ock, som det anstär en körsven i ett bättre lus. Den unge mannen som var insvept i en nörk öfverrock, hvars uppslagna krage skydlade hans ansigte både för nyfikna blickar ch den skarpa nattkölden, begaf sig med tora steg in på gatan Marche-aux chevaux,