och framför allt var försigtig. Det gäller min frihet och kanske mitt lif.? Godt! ni kan begifva er å väg.? Den unge mannen nickade vänligt till afsked, räckte Cigale handen och aflägsnade sig i skarpt traf i riktning åt Fontainebleaubarrigren. Jätten samlade ihop de olika klädespersedlarne som kaptecen lemnat efter sig och gjorde deraf ett kuyte, som han band vid sadelknappen, kastade en sista forskande blick rundtomkring sig och satte sig upp i sadeln. Ett ögonblick derefter galopperade han emot Paris. Fem minuter hade ännu icke förlupit sedan Cigale red bort, då grenarne på ett af träden vid vägen försigtigt skildes åt; i öppningen visade sig ett hufvud, spetsigt som på en räf, och kastade en granskande blick på omwgilningen. Efter det spetsiga hufvudet följde småningom en kropp och det hela släppte sig vareamt ned på marken. Detta besynnerliga exemplar af den unga pariserbefolkningen, som bade blott något litet af menniska men mycket af apa eller räf, började derefter krypa fram till sojan, under det han för sig sjelf sakta onolade på en visa. För att komma in genom dörren behöfde deone dverg icke böja sig såsom jätten före konom; han tog ur sin icka en tändslicksdosa, strök eld på en sticka och såg sig uppmärkssmt omkring samt styrde derpå hastigt sina steg till en olugg midt emot dörren. Der är det, tönkte han. Låtom oss vänta. Men han behöfde icke vänta länge. Ett jält buller hördes bakom kojan och en lijen handskbeklädd hand sträcktes in genom öppningen. Handen höll en louisdor.