Aftonbladet – 14 januari 1867, sida 2

— — — ————— Men jag kan icke låta er riskera lifvet hvar som helst, utan att blanda mig i saken, brummade han bkt en missnöjd dogg. Hvad löper jag väl för fara, dumhufvud ? Sesåk, inföll den andre, med belåten min, ni kallar mig...4 Du.,. cHuru! du? Kalla mig du. SDet vågar jag icke. Du måste. Men... Jag vill det, inföll arbetaren otåligt. Godt! Du... du... du... har kallat mi dumhufvud, och då är du icke mera ond på mig, min gode Passe-Partout.4 tKanhända! Och föröfrigt har... du... rättighet att göra hvad du behagar... Ah! på min ära så mycket värre, jag kan nog behandla er som ?min kapten?, men jag kan icke kalla er du, som en annan stackare. För tusan!4 svarade Passe-Partout, kalla mig hvad du vill, men glöm aldrig att jag endast är en arbetare liksom du, din kamrat på verkstaden, din oskiljaktige följeslagare.? Ni ser väl att jag icke kan skiljas ifrån er. Ni har sjelf sagt det. Må göra. jag gjorde då orätt i att komm: ?4 Utan och mot min befallning? frågade Passe-Partout strängt. Ja visst, såvidt jag kan finnat, mumlade Cigale och slog ned ögonen inför den andres klara blick. tÄfven om jag svär att jag icke ämnar förlåta dig nästa gång du visar olydnad, eller pratar i otid? (Forts.)y