Aftonbladet – 14 januari 1867, sida 2

grå byxor samt en mössa utan skärm, och gjorde den herkuliska kraften hos hans antikt formade byst ännu mer i ögonen fal. lande. Med ett ord, Cigale var påtagligen en kamrat, som det var bättre att ha till vän, än att ba till fiende. Arbetaren lät honom några ögonblick förblifva i sin ödmjuka ställning, liknande en hund, som fruktar att bli agad af sin husbonde. Hvarför har du kommit hit tvärtemot min befallning?? frågade han slutligen med sträng röst. Den andre böjde ned hufvudet och hittade icke ett ord till svar. Det var en egenhet hos denne stackars jätte, a:t han vid den minsta sinnesrörelse nödgades vöna tungan sju gånger i munnen, som man brukar säga,-för att icke stamma, eller åtminstone för att icke säga en dumhet. Är jag icke längre den herrskare, som wan lyder utan invändning?4 fortfor arbetaren i samma ton, Xelier tager man mig för ett barn, som icke kan gå utan ledband 26 Förlåt... jag... jog... jag troude mig göra vält, mumlade den stackars jätten med ömklig röst. Du har haft orätt. Du har visat olydnad. Första gången sådant händer, jag säger dig det på förhand, upphör all förbindelse oss emellan. Jag skall ioke behandla dig hvar ken bättre eller sämre än minaandra... under!ydande. scÖh! min... min kapten!4 Kalla mig icke kapten... Här är jag ingenting annat än din kamrat Passe-Partout.t ac min kap...s Återigen 14