Aftonbladet – 14 januari 1867, sida 2

Det var en herrlig natt, med skarp köld samt ren och genomskinlig luft, och hela det omgifvande landskapet tycktes ha antagit en mystisk karakter, en fantastisk färgton. Den okändes närvaro, två sträfva och melankoliska toner, två uggleskrik hade varit tillräckliga att gifva en viss poesi åt denna dal, som några timmar förut var mycket prosaisk och hvardaglig. En lätt bris susade genom trädens grenar; den hviskade med almarne och popplarne och smekte sakta deras darrande löf. Plötsligt stördes nattens tystnad genom ljudet af en galopperande häst. Straxt derpå blef verkligen en häst synlig, som ilade fram för lösa tyglar från Villejuif i riktning mot Paris. Midtför trädet, bakom hvilket mannen i blusen dolt sig, stannade djuret ögonblick ligen liksom om dess hofvar plötsligen vuxit fast vid jorde:. Ryttaren, som var maskerad liksom den okände vandraren, frågade med låg men tydlig röst: 4Är ni der? Jag väntar, lydde svaret. Huru många?? uSju. Hvarifrån 2 Från månen.4 Timman? Två . Mästaren 26 Är kommen.4 Är detta allt? Det är allt. Hästen försvann liksom bortförd af en hvirfvelvind. Arbetaren dröjde likväl orörlig var bakom trädet, som dolde honom, så lagö ljudet af höfslägen hördes.