Aftonbladet – 12 januari 1867, sida 3

Dertill höra Roses hybrides Remontantes. kd bourbons dito. — Noisettiana : Noisettrosor. De sistnämnda äro hybrider af te. och kläng rosor och äro mindre härdiga. Ehuru af särde Iles vackra färgnyanseringar samt starkt växande lämpa de sig dock mindre för vårt hårda klimat C. Krukrosor: Rosa indica odorata, tårosor. ? semperflorens, månadsro sor. — Laurentiana, Laurensel Pomponrosor. Sistnämnda sorter äro mest ömtåliga för köl den och ha visat sig tacksamma att odla i kru kor till prydnad för rum m. m., men kunna äfven under sommaren planteras på kalljord för att sättas i krukor om hösten. Anvisning till törnrosodling på kalljord.— A. Läge, jord, jordens bearbetning och gödning. Törnrosorna älska i allmänhet sandhaltig ler jord, hvilken ej bör vara bindande, men till minst alnsdjup tillgänglig för rötterna. Läget bör vara så pasi fritt. att luften har fri tillgång emellan qvarteren, likväl måste de vara skyddade för storm. Detta fria läge är nödvändigt för att bevara rosorna för mögel (Oidium), hvilken sjukdom ofta förekommer på för mycket inhägnade ställen. Skulle jorden ej vara fri från vattensjuka, så bör detta förekommas genom dikning m. m., ty stående vatten förorsakar dåliga rötter och brandfläckar. Att det ofvan sagda bekräftas om man fäster uppmärksamhet på våra vilda Nyponstammar, som sällan finnas mera kraftigt växande än p hög terrain, i mer eller mindre lerhaltig sandjord. Fastän vilda rosor frodas mycket väl i passande jordmån utan gödning, så är ändock stark gödning af stor vigt för törnrosornas bättre växtlighet; man till och med har observerat, att fc; hållandet mellan törnrosor och fruktträd är alldeles motsatt i hänseende dertill att et: fruktträd, skoladt i mager jord, bättre drifves vid flyttning, än träd, som äro skolade i fet och lös jord; deremot drifvas törnrosor.a vida bättre på andra ställen, om de äro uppdragna i dylik jord. Fördelaktiast användes välbrunnen gödsel blandad med löf och andra porösa ämnen. Afven är nyttigt at tpå sådana ställen, hvarest man ämnar anlägga ett törnrosqvarter, afbränna vedaffall ell -r gammal halm; eller också uppblanda jorden med kolstybb, hvilken indirekt (genom insugande af ammoniak) verkar på växtligheten och synnerligen på blommornas färg. Hufvudvilkoren för törnrosornas frodighet, förutom passande jord, äro: 1:0 Jordytan hålles ständigt lucer, så att luft och dagg alltid kunna verka på rötterna. 2:0 Rötterna skyddas mot stark solvirme. 3:0 Jorden hålles jemnt fuktig under växtperioden, så att-rötterna aldrig torka. Alla tre vilkoren uppfyllas lättast derigenom att man breder kort välbrunnen gödsel tumstjock öfver jordytan. B. Plantering. Dertill gräfvas groparne så pass djupa, att de öfversta rötterna komma att stå 6 tum under jorden; rötterna skäras släta på de sår som förorsakats vid upptagningen, äfven afskäras något de rötter som tyckas vara för långa i förhållande till plantan. Planteringen bör helst ske af 2 personer, så att den ena håller plantan och skakar den väl, tills gropen är jemnt fylld af den andra; jorden tilltrampas rundt omkring och påfylles derefter den öfverblifna mullen. Trampningen bör vara mindre hård, när jorden är våt; äfven bör observeras, att lågympade rosor sättas så pass djupt ner, att ympningsstället blir täckt med jord, hvilket har till följd att å plantan bildas nya rötter på ympningsstället, hvarigenom hon blir mera härdig samt lika värdefull som den rotäkta törnrosen. Högstammiga törnrosor borde alltil planteras i sned riktning, eå att stammen komme, att stå i 45 graders vinkel; planterar man en hel grupp deraf, så lutar man alla stammarne i samma riktning. Genom detta planteringssätt har man mycket lättare att böja rosorna om hösten ned till jorden och använda ändamålsenlig täckning för vintern. Vid denna plantering bör noga tillses, att de krokiga rötterna, gom vanligen bruka finnas på högstammmiga nypon, komma att stå neråt, ty straxt efter planteringen sättes en stör lodrätt ett par tum ifrån stammen fast ner i jorden ; och uppreses nu stammen försigtigt samt bindes med två band väl fast intill stödet. Detta bör alltid vara så långt att det räck.r till det ställe der törnroskronan börjar. För vårt nordiska klimat är vårplanteringen den bästa, innan rosornas ögon hunnit svälla för mycket, dock är det rådligast att redan hösten förut köpa de rosor, som man ämnar plantera om våren, då det eljest lätt kan hända att hastigt inträdande värme på våren försvärar transporten. C. Beskärning. Törnroskronor såväl som buskar beskäras icke genast efter planteringen, utan åter man först rötterna få något fäste på sin nya lats, ty skär man vid planteringen, så förtorkar vanligtvis någon del af qvistarne. Nyomplanteade rosor skäras starkare än förut fast rotade. De sistnämnda skäras på långa qvistar, så att de starkaste behålla 6—10 ögon. Vill man skära jvistarne med 2 å 3 ögon, så får man mindre lommor och många rotoch vattenskott, som försvaga plantan. Att rosor, särdeles kronträd, cke skäras, hvilket nyligen från England rekomnenderats, kunna vi på grund af vunnen erfa: enhet icke anse lämpligt, utom vid åtskilliga ttorväxande tå och noisettrosor, t. ex. Gloir de Dijon, Marechal Niel, Chromatella, Solfatare, Isaella Grey, m. fl. Långa qvistar på låga törnrosor, som äro betämda att bilda teppich? på gräsplaner m. m., käras nästan intet, utan böjas ned till jorden ch fästas med krokar. Alldeles olämpligt är att skära remontantrosor im sommaren efter första blomningen, för att lerigenom förr tvinga dem till förnyad blomling. Goda remontantrosor blomma för andra gån(en mycket rikare utan beskärning, ty det hän ler ofta, att innan blommorna fallit af, ögonen edan drifva ut nya blomskott. Skärning under äxtperioden framkallar i allmänhet :vaga qvitar och dessa angripas vanligtvis af mögelsjukomen. D. Vintertäcke. Fast de såkallade kalljordsosorna motstå våra vintrar, så händer det dock fta att topparne, ja till och med hela qvistar ortfrysa, hvarigenom blommornas antal förminkas för kommande sommaren; derför är det rådigt att täcka dessa åtminstone med granris; dermot fordra remontantrosorna ovilkorligen täcking under hela vintern och är härtill jord det ittaste och mest ändamålsenliga medel. Täckingen verkställes med låga såväl som högstamniga törnrosor på så sätt, att qvistarne och stamnarne nedböjas bundtvis och tillsammantryckas, varpå öfver dem 2 käppar i kors nedsättas i orden, för att derigenom hålla qvistarne så nära arken som möjligt; och på detta sätt behöfver van mindre utrymme och täckningsmaterial. orden upptages nu nära törnrosplanteringen och igges både på stammar och qvistar, så att hela osen blir täckt 8 12 tum högt med jord. När ögstammiga törnrosor äro planterade i sned rikting, så förorsakar nu nedböjningen inga svårigeter, och xunna vi af egen erfarenhet intyga, tt äfven under de strängaste vintrar jordtäcking varit det enda medlet, som visat sig fullomligt säkert. Många trädgårdsmästare begagna isom skydd för vintern lindning med halm, men etta sätt kunna vi ej rekommendera, då frosten år lätt ur de inlindade stammarne vid blidt väer och solsken: detta förorsakar fuktighet, och ? å köld vanligtvis till natten igen ånyo inträffar, n i skadar denna täta och starka omvexling stam le en ganska mycket; öfven söka råttorna gerna lä örnrosögon inunder halmen såsom begärlig föda. d Om våren. när man är någorlunda säker för ark frost, borttages jorden försigtigt, helst utan nnat redskap än händerna. Stammarne låter an ligga nära marken, så att de äro skyddade ti ot den starkaste solen, åtminstone 3 dagar in-!g an plantering på förut uppgifvet sätt företages. Vi skola härnäst meddela några anvisningar m törnrosodling i krukor. — Ö 1 ÖA hy sjö M rr A A BH MM 4 -. vw M m — AA RH FJ porn od TAX o