Aftonbladet – 12 januari 1867, sida 2

anans välgång och dracks under den gladaste innesstäming. Tåget ilade åter vägen framåt örbi den ödsliga Munkesten och ut på den stora )ettersmossen, öfver Flo mader, med Flo kyrka ll höger. Så gick det med en fart af 3 mil i immen hän mot stationen Salstad, belägen på tt stort åkerfält, med sjön Dettern till venster ch Hunnebergeudde till höger. Här framrusade åget efter en stund öfver en af dessa vackra jernroar, som utmärka major Adelskölds goda smak, örsta gången öfver Nissaån. Grästorps station ippnåddes straxt derpå, der en större affärsverkamhet inom kort torde vara att motse, då flera ägar der sammanstöta. Förbi Grästorp ilade tåset mot Ulfstorps station i hvars närhet den enda rustägt i hela trakten-finnes. Jernvägsstyrelsen, om ansåg fördelaktigt att inlösa nämnde grusägt, har härpå gjont en synnerligt god affär, då rus i motsatt fall icke kunnat fås närmare än rid Munkesten. Ett serskildt sidospår är utlagdt ör grushemtning från denna plats. Nästa station är Håkantorp, der tåget stanrade 10 minuter. Flera enskilda byggnader och nagasiner äro här uppförda med anledning af ernvägsbyggnaden och här skall också Lidköpingsbanan stöta till, om den kommer till stånd åget gick vidare och närmade sig Lidaån, der bro af trä är slagen öfver ån till en höjd af 40 fot, plan. Major Adelsköld har här ändrat det naturliga loppet af ån och ledt det vinkelrätt under jernvägsbron. Vårt lika tåg rullade öfver dess smäckra dimensioner, såsom hade det gått öfver en fast släthyflad stenhäll. Till höger synes Ryda kyrka och den vackra och väl skötta Rydaholms egendom. Med detsamma vi lemna Lidaån och tåget fortfarande ilar på den bördiga nu af Bores lätta iskristaller höljda vestgötaslätten, hafva vi äfven lemnat ingeniör Fägerskölds distrikt och inkommit på ingeniör Danielssons. Vi ha här många bevis på denne ingeniörs utmärkta egenskaper såsom jernvägsbyggare. Den största kulvert på jernvägslinen förekommer här med en sektionsarea af ej mindre än 84 fot; men innan vi hunno dit, stannade vårt lilla snälltåg vid Wara station. Samma nätta arkitektyr råder här såsom öfverallt under linien med afseende å stationsbyggnaderna. Vi äro här på en af Westergötlands bördigaste trakter och det lif i handel och rörelse jernvägen väckt, bevisas bäst deraf, att på den korta tiden af tvenne år cirka 18—20 nybyggnader här uppstått och att den förut nästan öde platsen blifvit förvandlad till en liflig köping. En mängd menniskor voro här, liksom vid Grästorp och Håkantorp, församlade. Jifrande hvar och en med sitt geschäft på den ifliga platsen. Vorwärts? lyder den obeveklige konduktörens pipa, och vorwärts ilar det snabba tåget öfve snötäcket, på flera ställen uppviket vid sidorne af jernvägen. Till venster synes Vara och Naum: församlingars numera förenade vackra kyrka. Er 25 fot hög bank passerades nu och tåget förde oss öfver raviner och genom bergshöjder, deriblanc Mureberg med en nedsprängning af 30 fot. De var här i trakten, som jernvägsarbetarne vid ge nomgräfning af en gammal potateskällare funnc under källarens golf ett från äldre tider undan gömdt menniskoskelett, som traditionen förmäle tillhört en för många är sedan försvunnen vest götehandlande. Den hemska mördarehistorien som ännu lefver på slättbons läppar, hinner jag ej nu berätta. Vi passerade Örums jernbro oc! det pilsnabba tåget stannade vid Vedum. V blefvo här i tillfälle betrakta så utsom invän digt en af dessa småtrefliga vaktstugor, hvilk; utefter hela linien pryda det stora företaget. All nätt och ordnadt utomkring, erbjuda dessa smi hus ett ganska beqvämt inre. Ett snyggt tapet seradt rum med sitt lilla nätta kök med skafferi källare och vind, sin enkla men snygga möble ring samt sina nöjda och lyckliga invånare, ur göra liksom en verld för sig i miniatyr, men ick dessmindre en lycklig verld. Omkring dessa sm hem komma planteringar att utföras, såväl sor omkring alla stationshusen, blott tiden så med gilver. Med ökad fart af ända till 4 mil itimmen fly ger vårt tåg för att upphinna stambanan genor flera svåra bergsprängningar. Vi se den vackr Bitterna kyrka till höger och ila med vinden hastighet hän öfver Eljareds mosse och den s kallade Hackebergsskogen samt en delaf de öd: liga svältorna och öfver Nåssan på en jernbrc som fordrar sin särskilda beskrifning. Medan de från början var fråga om att bygga denna br af trä, öfverkom jernvägsstyrelsen ett parti frå sjöbottnen uttanför Uddevalla uppfiskade grofv räler för ett rampris. Att söka använda dem ble nu den snillrike jernvägsbyggaren major Ade sköids uppgift, och en vacker dag sände öfve ingeniören till ingeniör Danielsson en ritnin; hvarefter nämnde bro skulle byggas af de si lunda inköpta rälerna. Den hvilar på pelare, sol äro sammansatta af tvenne uppstående räler me en jernskifva emellan och bär alldeles utmärl sin oerhörda belastning vid öfvergående gru stå; Man har här vunnit allt: styrka, prydlighet, e ovanligt billigt pris och framförallt tid. Här oc der uppstigande rökpelare betecknade att vi n voro framme vid destinationsorten, och ståtlis korsade vårt tåg stambanan och rullade in ti stationshuset, efter en 3f2 till 4 timmars lyckli färd under det angenämaste väder,