Aftonbladet – 10 januari 1867, sida 2

Posttidningen har under de sednaste dagarne innehållit några artiklar om Mexiko, som gå ut på att visa, att man tager mycket felt när man betraktar den franska inblandningen i Mexiko såsom en främmande invasion och dess misslyckande såsom någonting, hvaröfver man ur folkfrihetens synpunkt har anledning att glädjas, och hvilka artiklar för sådant ändamål upprulla en förskräcklig tafla af de många revolutioner och anarkiska rörelser som egt rum i Mexiko efter befrielsen från det franska väldet 1821, ur hvilken skildring synes skola framgå såsom en konklusi n, eller snarare såsom ett korollarium, att det skulle varit i Mexikos och civilisationens intresse, om det varit möjligt att der med franska bajonetter upprätthälla den importerade kejsaretronen. Det kan icke falla oss in att börja en polemik i detta ämne, då Mexiko — såsom författaren riktigt anmärker — ligger så aflägse, att vi af dess öden icke kunna direkt beröras. Vi skola således ieke uppehålla oss vid den omständigheten, att den franska expeditionen till någon del inneburit ett attentat mot den stora nordamerikanska republiken och måst misslyckas, då deuna republik segerrikt gått igenom sin stora kris. Viskola ej heller utförligare demonstrera, huru f: ämmande invasioner nästan alltid besmyckas med den förevändningen, att de nödvändiggjorts genom anarki.1 det land, mot hvilka oe riktas, (jemför: koalitionen mot Frankrike under revolutionstiden, Polens delning samt Rysslands försäkran ännu i denna stund att det i civilisationens intresse vill beherrska det oeniga, anarkiska och oregerliga Polen); — detta allt vilja vi som sagdt nu icke närmare inlåta oss på, emedan det är temligen obehöfligt och vi gerna låta den högt värderade författaren få ha sitt tycke och sin smak i detta fall odisputerade. Men då han såsom sin hufvudsakliga källa för bedömandet af tillståndet i Mexiko citerar den tyska geografen Ungewitter och kallar denne skribent ?en bland de mest samvetsyranna för fattare, som vi känna, i fråga om beskrifningar af länder och folk?, så måste vi isanningens intresse inlägga en protest. Bemälte hr Ungewitter har nemligen inom den geografiskt-statistieka litteraturen skaffat sig ett namn, som är allting annat än den opartiske och fördomsfrie forskarens. Han tillhör denva kohort af tyska vetenskapsmän som för några decennier sedan slogo sig till riddare för den heliga alliansens läror, i kejsar Nicolaus af Ryssland dy kade en halfgud, hvilka blotta namnet revolution försätter i ett frenetiskt raseri och för hvilka allt hvad republiker och fria författningar heter äro en styggelse. Att han nu ej vill erkänna mexikanarne för ett folk kan ej det minsta förvåna, då man erinrar sig huru han i sitt stora geografisktstatistiska arbete talar om schweizarne, hvilkas fria samhälle han nästan betecknar som ett Sodom och Gomorrha, förtjent att af stormakterna utplånas från Europas karta. TREES