Aftonbladet – 10 januari 1867, sida 2

Article Image
vann ni min tillgifvenhet. Det förefaller mig som om jag alltid varit er vän, och det skulle göra mig ondt att resa med den tanken att ni kanske lider af en hemlig plåga. Säg, mitt barn, hvad fattas er?? Jag kan ej, skall aldrig våga säga er det.? ?Ni har då intet förtroende till mig. Jag kan då ej vara er till någon hjelp?? Det fiones ingen menniska i verlden som inger mig så mycket förtroende som ni.? Så tala då, öppua ert hjerta för mig.? Hon satt tyst en liten stund och sade sedan med darrande röst: 7Om jag, liksom Threse, också älskade någon? ?Så skulle ni trösta er som Thöråse, sade Evrard småleeende. Therese är älskad hon, återtog hon sorgset, ?och jag, jag vet ej om den enda man åt hvilken jag skulle vilja gifva min hand är bågad att emotiaga den.? Hvem är det då? Kejsaren i Kina?? Skämta ej. Trorni, sade hon frimodigt, att en allvarsam, mycket allvarsam man kunde fästa sig vid en yrhätta som jag, att han kunde samtycka att blifva min ledare, mitt stöd?? Jag tror att pi är tillbedjansvärd, och att det ej finnes någon hederlig karl som ej skulle vara lycklig att få skänka er sitt namn.? Ar det sannt, det som ni säger nu?? Ja visst, fullkomligt gannt.? Jag är rik, faderoch moderlös, och mina gamla slägtingar ha så mycken aktning för mig .tt de ej vilja lägga band hvarken på min frihet eller mitt tycke, 5e huru långt mitt förtroende går; jag ämnar be er erbjuda min hand ät den jag valt bland alla. Ni kan säga honom att om han ger mig afslag, så gifter fröken. da OChamplieu sig aldrig.? Men?, frågade Evrard helt rörd, ?ja känner honom då?? Ja, ni känner honom. Det är en krisare från Afrika, hedera och redbarheten jelf. zmMen hvem är det då? Det är?, sade Marthe och såg upp på ionom med sina vackra, tårfyllda ögon, det är öfversten vid ert regemente.? Hvad?? utropade Evrard. Du sjelf, lä. are, hvad skulle du ha sagt i hans ställe? — lan vände ej ensam om till Afrika; han örde med sig den dyrbaraste af alla skatter, n hustru, begåfvad med ett gladt lynne, n rättönskande i och ett troget hjerta.

10 januari 1867, sida 2

Thumbnail