Aftonbladet – 10 januari 1867, sida 2

Ni får lof att skrifva till honomt, sade Evrard. Ja visst, men hvad skall jag säga honom? Sanningen helt enkelt. Om han är en hederlig karl, så tackar han er. Blir han ond, så må han dra för fan! då är han ej värd en tanke. Och utsty selnt4 eDen kunde ej komma mera lämpligt; det behöfves ingenting annat än ändra märkningen. Det åtar jag mig, ropade Marthe och vände sig om, och jag lofvar er att det ej skall dra om lång tid.: Tre veckor sednare underskrefs giftermålskontraktet på Granges. Madame de la Varenne ångrade ej precist att hon gifvit vika för en ädel rörelse; hon tänkte likväl redan på huru hon skulle begagna sin frihet för att i Paris återknytaj sina ordna bekautskaper och förhållanden, Man underkastar sig lätt att ej få letva med 1 stora verlden, men tröstar sig aldrig öfver att vara glömd der. Paul och Therese voro lyckliga. Evrard njöt af den sällhet, som var hans verk, men denna sällhet stodhonom dyrt; han hade köpt den för den illusion, som hitintills fyllt hans lif, D2tre förflutna vec-. korna hade åstadkommit ett svalg emellan. m:me de la Varenne och honom. De utojorde nu blott för hvarandra ett ömsesidigt ämne till förundran. Öfversten återfann ej mera hos sig den känsla, som uppe. hållit honom så länge, och som belöning för det goda han gjort skull: han komma att resa ännu mera ensam än han kommit. Det var en stor samling på slottet. AN idel i grannskapet, den bästa umgängessretsen från staden hade blifvit inbjuden ill festen. Man hade nästan kunnat tro att Marthe ej var närvarande. Hon var der indock, men hade dragit sig undan till ett örn i salongen. Hon såg ledsen och tankull ut. Marthe hade på sednaste tiden förorat sin glädtighet. Helt och hållet uppagna af sin inbördes lycka, som Paul och Pheråse voro, märkte de knappt den förindring som försiggick med deras väninna. Ivrard ensam brydde sig derom; han gick ich satte sig bredvid henne. tHvad fattas er, mitt barn?4 sade han. Hvad har det blifvit af ert glada lynn? om var husets lif? Ni har på någon tid lifvit tenkfull, orolig, lättrevlig.4 Ni har märkt det ? Ni hyser då en smula änskap för mig?? Ja, mycken. Alltifrån det jag såg er