Aftonbladet – 9 januari 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Om fobaksrökningen. (Efter dr Richardson.) Författaren har företagit flera vetenskapliga undersökningar rörande tobaksrökningen och isynnerhet vändt sin uppmärksamhet på tobakens fysiologiska verkningar. För avt nöjaktigt lära känna de prodakter, som bildas vid tobakens för bränning, konstruerade han en avtomatisk rökare, med hvars tillhjelp han undersökte åtskilhga pipor och tobakssorter. Röken. som hos menniskan inkommer i munnen, blef härvid uppsamlad i en apparat och undersökt. Resultaten, som vid tobaksrökningens tilltagande utbredning förtjena all uppmärksamhet, äro i korthet fölande: ! Produkterna vid tobakens förbränning äro vatten, kol, ammoniak, kolsyra, nikotin, ett vidbrändt ämne och ett hartsartadt bittert extrakt. Vattnet är närvarande i gaseller rättare ångform, kolet, i ett mycket fint fördeladt tillstånd, är uppslammadt i vattenångorna och är orsaken till rökens blå färg, kolsyran förekommet dels fri, dels förenad med ammoniaken. Nikotinen qvarstannar i pipan. Den vidbrända substansen är en flyktig ammoniakalisk kropp, men hvars sammansättning ännu är obekant; det är denna, som gifver röken den egendomliga lukten. Den har stor benägenhet att fästa sig i kläder, isynnerhet af ylle, och ä. i koncentreradt tillstånd så motbjudande, att den nästan blifver odräglig. Det bittra extraktet är hartsartadt, af mörk färg och mycket stark, bitter smak. Det är icke flyktigt och lemnar icke pipan utan att föras upp längs efter skaftet i flytande tillstånd. Författaren angifver de nämda beståndsdelarnes verkan sålunda: Vattenångan är oskadlig, kolet sätter sig på slemhinnan och irriterar svalget. Kolsyran verkar närkotiskt, när den upptages af lungorna. Ammoniaken förorsakar en känsla af torrhet och stickande i svalgets slemhinnor och förökar spottafsöndringen. Upptagen af blodet gör den detta för tunnt och orsakar oregelbundenhet i blodbeståndsdelarne; upptagen i större mängd, förhindrar den gallafsöndringen och förorsakar hudens gulnande; den påskyndar och förminskar derjemte hjertats verksamhet och framkallar kos unga menmskor begär att kräkas. Den vidbrända substansen synes ej besitta någon af dessa verkningar, men meddelar röken dess egendomliga smak och rökarens andedrägt dess obehagliga lukt. Nikotin insuges sällan af en renlig rökare. Deremoi verkar den på.cigar. rökare, derför att cigarrerna hållas i munnen, och på dem, som röka orena eller af olja genomdränkta pipor. Sålunda insugen orsakar den mycket skadliga verkningar, såsom hjertklappning, skälfvande, hosta, svaghet i musklerna i allmänhet och stor slöhet. Den föranleder hvarken iljamående eller kräkning. Det bittra extraktet ir, när det uppsuges, orsaken till kräkningen och llamåendet. Sättet, hvarpå man röker, är också af väsentig betydelse. De, som röka rena, långa kritpior, erfara blott verkan af de gasformiga krop