Aftonbladet – 9 januari 1867, sida 2

med tjugutusen livres om året gom ett ungt par kan uppträda i verlden nu för tiden ?4 tJag tror att det är allt hvad som behöfves för att lefva lycklig hemma hos sig. Hvarför är det nödvändigt för ett ungt par att uppträda i stora verlden? Det är med verlden som med spelet; man tillhör det aldrig till hälften. Man vill tilt en början ej egna det mera än en ringa del af sitt lif. Man lemnar lyckan hemma, men blott för några timmar. Man återkommer, hon ler emot en och firar en. Man försummar henne snart mer och mer, men tillbringar hela dagar och nätter långt borta från henne, tills hon till slut, trött vid att vänta vid den öfvergifna härden, besluter sig för att fly genom dörren eller fönstret. Jag kan ti Ägg ed aGå ej längre, nu komma vi till landtlifvets nöjen, till medelmåttans behag, och oesien i den husliga glädjen. Dessa nöjen känner jag ; dessa behag har jag njutit nog; och denna poesi har jag fått smaka i fullt mått. Lemne det der åsido, vi kunna aldrig förstå hvarandra i den saken. I våra bruk och vanor har försiggått en omhvälfning som ni ej synes ana. Alla lifvets förhållanden äro förändrade... ? Ar hjertat också förändradt? Afskaffades kärlek och ungdom på samma gång ?? Kärleken varar blott en morgon, ungdomen blott en dag, och lifvet är långt, Evrard, Annu en frång, låtom oss stanna der. Om egaren till Aubiers har lyftat sina ögon upp till min dotter, om han roat sig med det dåraktiga hoppet att få kalla henne sin, så är jag ledsen på hans vägnar. Hvad Thåråse angår, så var lugn, hon tänker ej, och har aldrig tänkt på den unge mannen.? Ni bedrar er, hon älskar honom?, sade öfversten kallt, och med en så bestämd ton att m:me de la Varenne blef för ett ögonblick helt försagd. ?Hon älskar honom. Jag har bevis derpå.? Akta er, Evrard, akta er!? :