TSAR pe, MAUD SVE VAS UUVOK TT IPTARSI ESR penningkapital. Den stora punktlighet och redbarhet, som de svenska bankerna ådagalagt, ba förvärfvat dem allmänhetens förtroende, oaktadt vissa tidningar, som gjort Jtill sin uppgift att främja afundsamma I känslor, sökt att förringa det gagn, väl ordnade bankinrättningar medföra. Hvad söm isypnerhet grämt dessa tidningar, synes vara att bankerna bära sig. Detskulle säkerligen anses vida lämpliga:e, om bankrörelsen lemnade en så knapp afkastning, att densamma Tlyck:des tillvinna sig medömkan, i stället för att ådraga sig afund. Var det väl bättre då — i stället för dessal institutioner, ställda under offentlighetens kontroll — enskilda, okontrollerade melian: haft att framvis., till kapitalbildningen, änskönt han under många år, på sitt blotta namn, af tusentals personer blef anförtrodd deras besparingar? Det är möjligt att de nuvarande bankinstitutionerna kunna förbättras, men det är säkert att förbättringar icke åstadkommas genom att öfverbölja dem med orättvisa beskyllningar. Bland dessa; som oftast uti Dagligt Allehanda upprepade, är den, att bankersa vålla knappheten på fillgängligt penningkapital, den mest obefogade, Bristen på utlänbart penningkapital skulle vera mångfaldiga gånger större om bahkerna icke funnes; ty åtskilliga millioner rdr, som blifvit på depositionsräkning bankerna anförtrodda, skulle i stället vara skrivlagda, hvaremot detta penningkapital just genom bankerna återvänder till allmänna rörelsen. De rtora lättnåder uti penningomloppet, som bankerna åstadkommit, verka alldeles såsom en verklig tillökning i penningkapitalet. Tillgången a utlånbart penningkapital uti bankerna eror uteslutande på allmänna rörelsen, dess goda eller dåliga konjunkturer. Under förliden vår uppstod eh svår knapphet, händer emottogo allmänhetens besparingar? Bidrog den störste cessionant, vårt landj men genom nästlidet års goda spanmålsskörd och synnerlivt fördelaktiga priser, hade redan märkbara förändringar inträdt och kunde tydligen skönjas uti de offentliggjorda tredje qvartalets bankrapporter. Häraf inses att bankerna väl utvisa penningtillgången, men icke på något sätt medverka att försämra densamma. De pressens organer, som misslyckats uti att beröfva bankerra ellmänhetens förtroende, ha nu börjat en motsstt taktik, då de söka göra troligt att banPs NN SEAN kerna skrinlägga millioner för att upprätthålla en hög räntefot. För en hvar ftänkande ligger det klart, att denna insinuation, om ett penningtyranni, saknar ell grand. Men bankerna måste vara på sin vakt då en stark agitation ewot dem pågår och det utan tvivel i ett visst läger skulle blifva ett gränslöst jubel om någon svensk bankinrättving råkade i förlägenhet. : Dagligt Allehanda, som går i spetsen för denna agitation, har :1drig kurnat klart och tydligt framställa, hvilka förändringar uti banklågstiftningen tidningen anser önskvärda. Den vill naturligtvis smickra de skuldsatta med ait förnyade gånger säga dem, att bankerna borde gifva dem långa lån på billiga vilkor, mot måttlig säkerhet, men huru länge en sådan lånerörelse skulie kunna hedrifvas, dero bekymrar sg tidningen föga. Egentliga orsaken till den ofördragsemhet, bankerna fött röna af Dagligt Allehanda, ligger u!i den redbarhet, hvarmed bankerna bebsnalat allmänheten, den sanningskärlek, hvarmed bankernas uppgifter blifvit framlagda, och den vinst, de åtnjutit af kapital och arbete. The English and Swedish bank, limited, har icke i något afseende lyckats bereda lintagaren billigare vilkor än de svenska bankiorättningarne, och likväl har denna bankinrättning blifvit af Dagligt Allehanda på det amplaste förordad,; förmodligen emedan den cke lyckats bereda sina aktieegare någon nämnvärd utdelning och emedan hela institutionen förmenades blifva farliv för de svenska bankinrättningarne, hvilka tidningen gjort till sin uppgift att förinta. n af Dagligt Allehandas koryfeer, bankdirektör, tillämnad riksdagsman och mycket annat, har utlofvat att skaffa låntagare bland jordbruksklassen särdeles billiga lån. Progrämmer he blifvit kringsända; men, tyvärr, gäller det inom bankvåsendet precist deisamma som inom räknekonsten: hvad som är matematiskt sannt, det är sannt, och allt hvad som icke uppföres I de allmänt erkända grunderna om tillgång och efterfrågan?; är och förblifver endast såpbubblor, hvilka glimra ett ögonblick i solen, m 1 brista vär inan vill fånga dem. Letandet efter filosofernas sten? kan visserligen fortgå, och den, som ingenting annat har att beställa, må syssla dermed... Dock må ingen dervid fästa sina förhoppvingar; så att han glömmer, att arbetsamhet och sparsamhet äro de enda verkliga källor till välstånd. Afven uti andra afseenden utöfvar den lättsinniga pressen ett menligt inflytande på enningställningen och affärsverksamhe en: et sjelfsvåld h.armed grundlösa insinuationer utkastas, icke allenast mot sådana institutioner som stå under offentlighetens kontroll och sålunda lättare kunna försvara sig. medelst hestyrkta siffrors framläggande, utan jemväl mot enskilda affärsmän, som icke kuuna åstadkomma en vederläggning, fasthellre då skribenterna icke utsätta något namn, men omisskännligen beteckna hvem frågan gäller. Detta, vissa tidningars förfaringssätt, bidrager till att inckränka af. färsverksamheten, äfven deu mest sunda och berättigade. Enhvar effärsman, som vill begagna ej allenast sitt egande kapital, utan derjemte en, genom redbarhet och punktlighet förvärfvad kredit, löper fara att se densamma tillintetgjord genom insintationer i tidningarne om hvad ban sjelf aldrig anat skulle kunna inträffa. Såsom exempel, ty. värr icke enstaka, må anföras att en tidning här på platsen omtalat; ej blott såsom rykfe, utan i de mest bestämda ordalag, 7utt ett ef de förnämsta och hittills bland de solidast ansedda handelshus härstädes fåföngt sökt uti härvarande banker belåna några accepterade vexlå ntfärdade å större DN ER SD LR HER LR NR I ber JRR LAR I MER FL. Et ft JE jet TÅR JEN Nf pe —FA pt KR AA SÖ KK FR RR DD om ÅM Ke 0 AA FM RR CM SC gt fn hole fn i NR RR KR i Ch RR Og ÅS Ge fp AR rr mn belopp?. Vidare heter det: ?Ea svår steg ET å SS AE JE 2 BT OA CCT fa Ae 3 eAr.