Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 3

Rättegångsech FPolissaker. Målet angående häktade A. G. Hallberg. På rund af remiss från poliskammaren förevar förliden lördag ransakning med förre handlanden A. G. Hallberg, anklagad derföre att han skulle af en bokhållare vid namn Blomqvist tillgripit åtskilliga guldoch silfverpjeser, hvilka Hallberg belånat hos pantlånare, hos hvilka Blomqvist sedermera nödgats igenlösa sakerna, hvarföre B. å svaranden yrkade ansvar och ersättning. Hörd öfver sina lefnadsförhållanden. uppgaf Hallberg sig vara född. den 9 November 1832 i Malmöhus län, Annelöfs församling. Efter att hafva erhållit någon skolundervisning, blef han vid mognare år handlande i Malmö. Sedermera tog han plats.som bokhållare i Norrköping, blef derefter landtbrukare och hade under sednaste åren uppehållit sig med kommissionsaffärer samt vistats 1 Stockholm. Beträffande angifvelsen förnekade Hallberg den till alla delar samt inlemnade ett skriftligt anförande, hvaruti han sökte bevisa, att orsaken till hela denna ruskiga? rättegång var att söka hos poliskommissarien Per Cederborg, hvilken Hallberg påstod ha tubbat Blomqvist till den af denne gjorda angifvelsen, allt af hämnd mot Hallberg, emedan denne åtalat Cederborg för olaga häktning, hvilket mål, löttadt på sjette afdelningen, der pågår och ännu icke blifvit afgjordt. Hallberg sig hafva så mycket större skäl till detta påstående, som Blomqvist före målets påropande i poliskammaren skulle gjort Hallberg anbud att återtaga anklagelsen, mot vilkor att denne sistnämnde nedlade åtalet mot Cederborg. Vidare redogjorde Hallberg utförligt för de låneoch pennmg-transaktioner han haft med Blomqvist under hela den tid; som de båda bott i samma hus, derunder de dagligen sällskapat med hvarandra. Enhligt Hallbergs uppgift skulle Blomqvist fått låna 100 rdr af Hallberg, och hade Blomqvist tid: efter annan lemnåt Hallberg ifrågavarande effekter, för att Hallberg derigenom skulle få sin fordran betäckt. Vid hvarje sådan lånetransaktion hade Hallberg lemnat pantsedlarne i Blomqvists hand. Angående den mot Hallberg sjorda angifvelsen, att han skulle begagnat falskt namn och kallat sig Lundmark; bestred Hallberg densamma, enär han för ee omtalat sitt verkliga namn, men i förtroende bedt honom ej säga detta, emedan i grannskapet fanns ett par personer, med hvilka Hallberg haft SUppgjörag penningtransaktioner och som han derföre önskade undvika. Kortfabrikören Lundberg yrkade derefter ansvar å Hallberg för förskingring af en den 22 Juli 1863 af Lundberg utgifven reverså 3000 rdr, men då det upplystes att Lundberg redan samma år bevakat sin fördrat i Hallbergs konkurs, och i konkursdomen fått sina anspråk underkända, kunde domstolen för närvarande ej upptaga denna fråga till pröfning, utan ålades Lundberg att nästa rättegångsdag tillstädeskomma och då med; hafva ett utdrag ur konkursdomen. Hallberg begärde att blifva på fri fot försatt, men domstolen förklarade sig ej för närvarande kunna bifalla denna begäran, och uppsköts ransakningen till den 12 d:s, då alla de personer, till hvilkas hörande remisshandlingarne gifva anledning, skola inkallas. Två vittnen eller bröderna Jonsson. Förliden lördag fortsattes å rådhusrättens sjette afdelning ransakning i målet mellan f. landtbrukaren Lundqvist och snickarmästaren Pettersson, hvilka vid målets pårop inställde sig. De båda Jonssönerna C. J. A. och N. F. hade af rätten blifvit ålagda att tillstädeskomma med bevis från sina själasörjare att de blifvit undervisade om edens vigt och vådan af mened. : Endast N. F. Jonsson hade hörsammat förständigandet samt inställde sig, medbafvande förenämnda bevis. Detta vittne, som hörts å Lundqvists sida, fortsätte sitt påstående, att hvad han under ransakningen uppgifvit vore sanning. Vittnet C. J.A. Jonsson deremot uteblef och ålades vid förelagdt vite. att iakttaga inställelse till nästa rättegångsdag. Lundqvist hade som vittnen åberopat tvenne förut isaken. hörda artillerikonstaplar, hvilka skulle vittna derom, att vittnet C. J. A. Jonsson, då målet sednast förevar, uti rättens förmak förklarat sig ej igenkänna snickaren Gelin, men sedermera inför domstolen sagt motsatsen. Pettersson genmälde härå, att ej vittnets prat i förmaket; utan hans inför domstolen på ed aflagda berättelse egde vitsord; och bestred al denna orsak frågans framställande, såsom i intet fall inverkande på målet. Pettersson å sin sida begärde att få ett par inkallade persuner hörda derom, att Lundqvist skulle fällt yttranden, som antydde, att han sökt öfvertala pergoner att vittna mot Pettersson. Pettersson wädvek dock att formulera någon bestämd ifvelse i detta fall mot Lundqvist, och blef Fven