Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

EE ——L NN tåler ni genast om att resäl Det är ej på allvar, hoppas jag:? Det är olyckligtvis på fullt-allvar?, svarade Evrard. Jag är ej ledig längre, jag har stämt möte med ea ung vän som jag tar med mig, och vi resa i morgon ..7 Under det hsn ytifade dessa ord hade han närmat sig de båda unga fliekornå och fäste nu på Therese en blick af ömt medlidande. Theråse förstod honom: Hon stod först som förstenad af de ord hon hört, reste sig sedan beslutsamt; tog Merthe under armen och drog henne med sig ur salongen. Det är en vacker afton?, såde Evrar sedan han sett flickorna försvinna i en al Om ni så behagar, kunna vi göra etts i perken tillsammans?? Mycket!gerna?, sade m:me de la Varenne, Hon svepte in sig i-en schal; öfversten bjöd henne arten och de gingo utför trapan. Afionen var verkligen mycket vacker. en nedgående solen sände sina gyllne strålar genom löfverket. Vissa delar af parken voro ännu omgifna af ljus uuder det andra redan voro betäckta af skugga och mörker. De sm. skogssångrarne; som foro. på väg till sina bon, sjöngo af full bals och gålvo sin afskedskonsert åt den flyende dagen, under det att trastarne, vana att blåsa revelj och tapto, fläxade skrämdå genom allerna; Man hörde på afstånd boskapens bölande då den återvände till stallen; grodornas sång vid dammen, allt det buller, alla de ljud som om qvällea tppstiga ur dalen. De promenerande gingo långsamt framåt under tysnäd;oeh en-åskådare skulle kunna ha trott att deras tankär följde en emensam riktning, att der voro tvenne jertan sammansmälta i en gemensam Törelse. (Forts.)