Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

Tjugo år i dag, Julie! tCTjugo år! redan! Ar ni säker derpå? 40! ganska säker, jag har räknat dem. Under det att de spräkade, under detatt Evrard med få örd berättäde, att då en helig pligt hade nödgåt honom att komma till Frankrike, hade ban ej kunnat motstå begäret att återse sin födelsebygd och de vänner han der lemnat, igenkände Theråse och Marthe, som dragit sig undan i en fönstersmyg, Pauls gudfar, den afrikanske hjelten, hvars porträtt de sett vid Aubiers. Inom sig frågade de sig båda om ej dennå oväntade gästs närvaro skule förändra hän: delsernas gång, om ej hans ankomst vore en försynens s-ickelse, och utan att med. dela sig med hvarandra, betraktade båda i tysthet detta manliga, vackra ensigte, :om om det lofvade dem en räddare. Min dotter, sade madame dela Vareune och presenterade Theråse. Vil! ni att jag skall blifva er vän, frö: ken?4 frågade Evrard med ett uttryck af obeskriflig ömhet. 4O! ja, min herre, o ja, det vill jog vissttt, svarade Theråese rörd till rårar utan att veta hvarför. : ; Seså, omfamna henne, sade madame de la Varenne. Han lade sin arm orckring henne och slöt henne sakta till sitt bröst. En annan dotter till mig, fröken de Champlieu. Kommer ni ihåg hennes mor?? ?Ja, fröken, jag kommer ihåg er mör, och jag tycker mig återse heone då jag ser ap? Omfamna hende då också, sade Marthe och räckte sin Kind åt honom att kyssa. En förtrolighet som började sålunda kunde ullkomligt undvara alva förberedelser. Evard hade knappt hunnit sitta ned innan