Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

sina steg till boningshuset Fräntimren skyndade alla tre till fönstret för att få se honom, under det den tappre Leonard i tysthet smög sig undän, och för mera säkerhets skull återvände till sina rabatter. 4Den der misstänkta karlen ser minsann riktigt bra ut, säde fröken de Champlieu. Se hit, Therese! tycker du ej att vi ha sett det der ansigtet förut någon gång ?4 Jo, i sanning; svarade Theråse. Det är besynnerligt4, säde nu isia ordning madame de la Varenne; hvar har jag då sett det der ansigtet?4 Han hade gått uppför trappan. Bedan han förgäfves väntat på att någon skulle anmäla honom, gick har in i salongen, hvars. dörr stod halföppen, och nalkades långsamt madame de la Varenne, som hade gått några steg emot honom. , Hans blotta helsning var nog för att genast skingra alla fördomar. Ni känner ej igen mig, min fru? Vid Jjudet af denna röst, som åren ej förändrat, hade madame de Ja Varenne ryckt till; hon fästade på främlingen en frågande, tveksam blick. Ni känner ej igen mig4, återtog hån; tkanske ni glömt ända till mitt namn? Han ämnade just säga det: Evrard! utropade: madame de la Varenne, med en ton af häftig och glad öfverraskning. Huru, det är då ni, ni min käre Paul. Omfamna mig då och kala mig Julie såsom fordom. Är jag icke mer er parndomsvän, er ungdomsbekanta? Och jag omr ej genast kände igen er! Men vet ni, i är allt förändrad. Och hvad var det för n ide af er att gå och strida mot araberna? Jag kunde aldrig hoppas att återse er mer. lura längesedan är det sedan ni lemnade lt andet ?4 1