Aftonbladet – 5 januari 1867, sida 2

ÖFVERSTE EVRARD). AF JULE8 SANDEAD. SAndtligen en förmiddag kom m:me dela Varennes trädgårdsmästare in ijateliern. Han kom för att meddela mig att hans matmor dagen förut återkommit från staden och att hon väntade att få se mig samma dag. Har ni någon gång sett molnen på himlen inom ett ögonblick bortjagas af en vindstöt? Det skedde någonting dylikt inom mig. Alla de inbillningsfoster jag hade skapat, alla de förskräckliga bilder som min hjerna under väntningsfebern hade frambragt, försvunno sinom ett ögonblick och jag; befann mig åter: lugn och leende i den ljufva verkligheten. Jag hade återfått Theråse; den brådska, m:me de la Varenne haft att ditkallamig,. bevisade tillr ckligt väl att deras känslor för mig vore desamma som förr. Jag påminde mig ännu de. in: ryck som mitt besök på Champlieu: qvar lemnat, men det var endast för att förebrå mig sjelf att jag någonsin fästat mig vid dem. Emellertid hade jag fått lära mig att det ej är klokt att dagtinga med lyckan, och jag begaf mig till slottet, fast besluten att draga nytta ef lärdomen. En sådan vacker morgon det var! hvad bimlen var klar! Jag gick emellanåt fort, emellanåt sakta, för att grundligt njuta af den fröjd, hvaraf mit! bjerta var full. Jag mötte endast lyckliga ansigten på min väg, jag hörde ej annat än vänliga ord. Häckarne sände mig deras ljufvaste vällukt, fåglarne deras gla—— i CA AA R mir Tand