Aftonbladet – 4 januari 1867, sida 3

förut i denna tidning afhandlade jernvägsskenorna från Kroppa och Yngs-Daglös banor, lemnat en upplysande utveckling af de skäl, som föranledt dessa profvers exponerande. Den af hr Sjögren lemnade framställningen, ehuru egentligen berörande förhållandet med Filipstads bergslags små hästbanor, innehåller dock data och åsigter, som endast med stor försigtighet måste tillämpas af personer, som önska för sig besvara frågan, huru Sverge skall komma ifrån hittills varande behoftvet att begagna engelska räler för Bina större jernvägar. Hr Sjögren antyder väl, att det är omöjligt med någorlunda tillförlitlighet afgöra denna sek, så länge man ej eger kännedom om den komparativa uthålligheten af och priset för svenska jernvägsskenor, ämnade att substituera de engelska. Häruti instämmer jag fullkomligt, men då man förut erfarit, att just de utställda rälsprofverna snarare föranledt en agitation, än en lugn diskussion rörande den vigtiga frågan, så synes mig att hr Sjögren icke borde hafva lempat utan afseende den omständighet, att de exponerade skenornz ingalunda varit likformigt behandlade, och att det således icke var lämpligt att, utan någon slags förklaring, låta dessa jernbitar utveckla allmänhetens omdöme om engelskt och svenskt jerns relativa värde för räler. Jag känner mig derför uppmansd att här nedan visa, buru de .båda rälerna varit alltför olika pröfveade. Hr 5. synes emellertid fästa stor förhoppning vid det bårdsmälta, ogarfvade träkolsjernets användande, och jeg förmodar att hvarje jerntillverkare skall med honom instämma i åsigten, att skenor af dylikt jern måste i allmänhet befinnas mycket tätare än de vanliga engelska skenorna, som alltid bestå af garfvadt puddeljern, eller sådant som tillverkats g.nom hopläggning af paketer och hvarvic, på sätt hr 8. tydligt framställt, mellanliggande slagg lätteligen vållar opålitlighet i hopvällningen af de stänger, hvaraf paketet utgöres. Att detta kan inträffa i mycket hög grad, och derienom det engelska jernet understundom blir betydligt underlägset det svenska bärdfärskade jernet, derpå :.emna onekligen de utställda profverna talande bevis, och vid detta omdöme borde betraktaren stanna. Men hvad beträffar fabrikationen af vanliga räler för större jernvägar, sådana som de å våra statebanor, der de väga öfver 4 centner, blir ju en tillverkning från paketer nödvändig äfven för det hårdsmälta jernet, och man råkar då ut för samma olägenhet genom garfningen, som nyss varit i afseende på puddeljernet omnämnd. Man får ett jer., som blir opålitligt, i den mån paketets särskilda stänger varit mindre väl utvalda och i den mån de erhållit sämre eller bättre vällhetta. Det är nemligen kändt, att denna s. k. garfning lämpar sig sämre för träkolsjern än för pvadeljern derför att det förra endast med svårighet kan tillverkas någorlunda likartsdt och hvarförutan hopvällningens pölitlighet blir oviss, och att hopvällning eldri rig kan åstadkomma samma täthet och sammanhang, eom en helt och hållet hopsmält jernbit eger, detta är kändt och särskildt redan framhållet af professor Sefström, som upp: or huru de utmärkt skicklige smederna i alun icke kunde (äfven efter löfte om hög belöning) välla en enda jernlänk så pass sorgfälligt, att den ej genom brytning fram och åter lät öppna sig i vällen. . Riktigheten af hr 9. yttrande, att ett jern kan vällas säkrare, i den mån det utbärdar större hetta, medgifves obetingadt, men dessa slags jern, såväl i Eogland som i Sverge, växe då fort i dyrhet, så att de ingalunda ifrågakomma för rälstillverkning. Det ryktbara Low-Moore-jernet har härigenom under långliga tider stått i pris 50 proc. högre än vanligt svenskt jern, och evenska jernsorter, som tåla högre vällhetta, äro derigenom dyrare att tillverka och erhålla också i slimänhet mer eller mindre höjda priser). Det är ej första gången man önskat att härdlärskadt jern måtte med framgång kunna användas för rälstillverkning åt de stora jernvägarne, men man har ej kommit längre än till denna önskan. , JAtt emellertid puddeljernet, äfven uegt engelska, kan göras ganska helt och tätt, j ! dessa afseenden öfverträffande en större del af det härdfärskade svenska jernet, hafva de bruksegare, som sjelfva taga kännedom om sin jernförsäljning till England, haft tillfälle erfara, och de profskenor, som lemnades från Motala, syntes äfven utmärka sig genom täthet. Det enda, som å dem anmärktes, var en för stor mjukhet, hvilken olägenhet ansågs lätteligen kunna undanrödjas, utan att försvåra tillverkningen eller höja kostnaden derför. Då men vid de större jernvägarne icke får utsätta sig för behof att räta kroknade räler, såsom å Yngs-Daglös-vägen måst ske, så skulle mycket ökadt besvär och ökad kostnad uppstå, om det i stället fordrades att tätare anbringa syllarne eller att öka skenornas vigt pr fot. Man har derför elltid insett nödvändigbeten af vederbörlig styfhet och äfven spänstighet hos skenorna, helst det är klart, att hvarje permanent formförändring måste, mer än någon annan crsak, verka till öppnande af skenans vällskarfver, i fall sådana finnas. Jag medger att de ogarfvade rälerna af härdfärskadt jern böra, uten fara för otätheters yppande, tåla att något brytas fram och åter och stt detta mindre gåran med garfvadt jern, vare sig härdfärskadt eller puddladt. Men en sådan qvarblifvande böjning får ju ej tänkas uppstå på en god räl, och man kan således på intet vis försvara användandet af mjuktjern för jernvägsskenor, så att, om man vill använda härdfärskadt jern till skenor för större jernvägar, bör man dessförinnan lösa problemet, huru detta jern ekall kunna göras nog hårdt. Ett hårdare (mera kolhaltigt) jern flyter tätere ihop i vällarne och blir spänstigare samt mindre utsatt för både formförändring och afnötvin2. Ingeniörerva hafva derför efter hand fordrat allt hårdare jern, tilldess det omsider kommit derhän, att på Bessemervis tillverkadt stål visat sig ojemförligen bättre, än ordinärt jern, motsvara de anspråk, som ställas på en god räl. Att Yngs-Daglösskenorna blifvit under begegnandet krossade eller spjelkade, såsom detta i mer eller mindre grad pläger ske med illa garfvadt jern, då det utsättes för tryckning, stötar eller hamring, detta medde I aa Sr LA