Aftonbladet – 4 januari 1867, sida 2

en passionerad beundran för sin mors skönhet, hon var mera stolt öfver den, hon fann sig mera hedrad sf den än någon annan flicka öfver sin egen, och lksom dt varit fråga om ett högre väsende bemödade hon sig om att bespara henne alla hushållsomsorger. Madame de la Varenne lät beundra sig och Theråse :kötte om huset. Hon gjorde det utan bråk, och ehuru stän digt omänksam, gjorde hon sig angenäm för alla. Hennes hushållsbestyr hade lika litet kringvärft hennes själ som de förmörkat hennes uogdom. Hon hade deraf vunnit ett utbildadt förstånd, utan att förlora något ef sitt medfödda behag och ovanligt älskvärda väsende. Mindre liflig än sin vän hade hon denna jemnhet i lynnet som är bevis på en ädel natur. Hennes blyg samma önskningar motsvarade hennes enkla vanor. Hon trifdes på landet der hon växt art och önskade ej att lemna det. Hon älskade ej allenast dess kontemplativa poesi, hon tyckte äfven om de landtliga eysselsättningarne. Vi älskade hvarandra utan att uttala det; våra hjertan hade ingenting att lära. Det behöfdes ej för oss hvarken eder eller löften och det förefaller mig ännu i dag som om vi vore förlofvade. November månad hade skilt oss åt. M:me de la Varenne hade farit till staden, Marthe var hos sina föräldrar. Om ni också skulle finva mig Jöjlig, så får ni lof att veta huru långt min godtrogenhet och mina illusioner gingo. Så länge som jag såg Theråse alla dar var jag så nöjd med att få lefva bredvid henne, så alltför lycklig, att jag ej brådskade med att blifva det ändå mera, att jag lät mina förslag sväfva mellan drömmar och hopp. Det var först efter henves afresa som jag ordnade och bestämde dem i mitt sinne. Jag såg inga hinder, jag förutsatte att inga sådana kunde komma att finnas. Jag tviflade på intet, jag trodde. Lyckan syntes mig en gäst, på hvilken jag kunde räkna, och jag använde vintern för att sätta mitt hus i ordning att emottaga henne. Gården var ungefär ännu sådan som min far hade lemnat mig den. Jag företog mig attförsköna den, jag inrättade den efter det barns smak som jag älskade, med litet mera omsorg än hon kanske fill och med önskat. Det var ett bo som jag byggde; jag förde dit mossa och dun. Jag såg er i förmiddags