Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 2

ett godt råd: Menniskan är icke skapad att lefva allena; lyckan har ej nögot värde om den ej är delad. Då du anser dig ha nog lugna böjelser för att finna dig vid ett enkelt, entormigt och arbetsamt lefnadssätt, så måste du gifta dig, du måste uten uppskof i familjelifvet söka ditt lifs lycka. Gud välsignar sällan ett hus utan bustru och barn, och arbetet sjelft är utan kärlek: och hängifvenhet föga värdt för hans ögon. Gift dig, min vän, sök en god varelse som kan blifva glädjen i ditt hem, en hederlig och anspråkslös flicka, som tillika är älskvärd och behaglig och kan blifva ett sällskap åt dig.....? Han hejdade sig. Paul hade gömt ansigtet i händerna; med möda qväfda snyftningar höjde och sänkte hans bröst. Ända till-denna stund herre öfver sjelf,yhade han kunnat visa sin gäst ett lyckligt och leende ansigte, men Evrard hade, utan att ana det, rört vid ett ännu blödande sår, och den stackars gossen hade, besegrad af smärtan och trölt vid en hel dags förställning, glömt och förrådt sig. Vid denna oväntade: syn steg öfversten upp; han tog Pauli famn: och frågade honom med en fars ömhet: Hvad fattas dig? Jag har visst, utan att vilja det, vidrört någon ömtålig punkti ditt hjerta. Har du sorser? Hvarför har du ingenting segt? Säg, hvad skall jag göra? Jag har ännu några dagar lediga; vill du att jag stannar hos dig? Min närvaro kan ej hjelpa dig, men den kan trösta dig kans hända.? a Nej, nej, res !? ropade Paul, som ej längre kunde beherrska sig. Res, men tag mi med er. Slit mig härifrån, öfverlemna mig ej åt mig sjelf; låt mig ej dö af sorg och förtviflan !? ?Lugna dig, sade Eyrard, som höll hans hufvud mellan siva händer och tryekte det mot sitt bröst. Det som du lider ha andra. lidit före dig... Borja med att anförtro mig; lina bekymmer och efteråt skola vi afgöra om du bör resa eller stanna qvar.? ?Ja, min vän, ja, jag skall säga er allt.