Aftonbladet – 2 januari 1867, sida 2

— — ne ——— — landet; han klaade ej på någon dörr förnyade blott bantskap med häckar och gamla murar. In lefde ensam samt hel och hållet uppten af det förflutga. Efte några dagasrs föjpp gjorde han sig i ord ning att lemnarten, då ett oförmodad möte kom att arhålla honom och tillike blef en orsak tiatt han dröjde långt öfve permissionstiden Han ströfvadomkring en dag och tog reda på ställenjom han ännu ej återsett då han hastigt ;nnade framför en boning. som till någon el påminde om Norman dies bondgårda: En öppnad port lät ho. nom blicka inå en stor gård, planterad med fruktträd jängre in stod det förnäm sta boningshut och på sidorna landtliga uthuebyggnade till hälften gömda af de omgifvande tiens löfmassor. Med en vacker belägeet och belyst af en glän sande sol tillknagaf det hela ett verksamt. välmående ocangenämt lif, tillisa med en ordning i vitändet, som ej de rikaste normandiska ndgårdar ega. Fastän dettt ställe ej myct liknade hvad. det fordon var, igenkänt Evrard det nästan genast det. var gåra Aubiers; och på sammi gång upplifves i hans minne en af dt gladaste epiderna från hans ungdom Efter en helcka egnad åt sorgliga betraktelser, uppfriade detta minne hans hjertt, som en förtjande, liflig serenad. Händelsenade tilldragit sig då han ver tjugo år. BR var på jagt och strök onkring i skt och mark en af dessa sköra morgnar, tyckas enkom skapade fr det -tjugonc året. Han gick wed höjit hufvud ocknsöp den friska luften, stdt och glad, ch med jagtväskan, redin fylld af a sorters vildt, kastad öfv:r axeln. Sojhen passerade gården Aubiek, hvilken dånna såg helt farlig ut, stenmde han förtt betrakta det skådespel som gårdens ini detta ögonblick erbjöd. Der stodo uppsida i två rader ett dussin börder och bigummor, männen i deras hörtidsdrägt fvinnorna utstyrda på bästa