Aftonbladet – 31 december 1867, sida 2

— Från Wikbolandet i Östergötland skrifver en korrespondent till Dagens Nyheter: Wikboländningen är ihärdig, karaktersfast och i allmänhet välmående. Gårdarne äro välbyggda och främlingen bemötes särdeles gästfritt. Om skarpskyttesaken, folkskolorna, den nya statsförfattningen önskar man gerna höra talas. Hvarje bonde läser de allmännaste tidningarne, och på några ställen hade jag nöjet höra de unga fruntimren spela piano ganska hjelpligt. Folkskolehusen äro nästan öfverallt nybyggda, lärarne äro någorlunda aflönade och man intresserar sig med särdeles värma för folkupplysningen, fastän presterna här och der ännu hänga fast vid den gamla formen. Innan jag slutar mitt bref vill jag berätta ett sorgligt drag ur lifvet på landsbygden. Tiggare äro här sällsynta, och de som visa sig äro vanligen långväga ifrån; men en bustra, hvars man drunknat i kanalen straxt vid Mem, befinner sig i torftiga omständigheter med tre minderåriga barn. Icke destomindre vräktes hon från torpet i höstas, sedan egaren, en brukspatron, först tagit i mät största delen af det lilla husgerådet jemte den enda kon. Enkan inhyrde sig då hos en torparefamilj och har genom spånad och annat arbete förtjent ett knappt bröd åt sig och de faderlösa små, af hvilka de två äldsta, en gosse är 8, och en flicka 6 år. Nöden och vintern inträdde samtidigt i kojan, då den fattiga enkan icke visste annan utväg än att skicka ut barnen att bedja om litet bröd. De hade haft god tur utom hos den fordne husbonden, som i skymningen visade dem på dörren. De hade då en half mil hem och kölden tilltog. Fliekan började först att gråta och sade sig ej kunna gå längre. Hon hade förkylt sina fötter, och när en torpare kom från herrgården, fann han de båda barnen på dikeskanten, gossen sysselsättande sig med att andas på systerns förfrusna händer och fötter. Flickan var då redan död och gossen afled i går under stora plåfom Det är lätt att föreställa sig modreus förtviflan. — Olyckshändelse. Falu Tidning berättar: Uti den inom Åls socken belägna s. k. Björkbergsgrufvan inträffade en dag i början af December månad att, medan arbetet i grufvan på gick, en lossnad stenklyfta nedföll och nästan ögonblickligen dödade grufarbetaren Hupp Per Persson från Solberga, hvarjemte en annan af de tillstädesvarande arbetarne vid namn Säter Per Persson från Bäckebo fick sitt ena lårben afslaget. Efter skyndsamt erhållen läkarevård fortfar dock den sednare att förbättras. me