Aftonbladet – 31 december 1867, sida 2

lycklig i medvetandet, att under de sednast förflutna åren hafva varit til! någon nytta, om aldrig så ringa, här i lifvet. Det var en nyårsafton vid brasan, som den då åldrige X. förtäljde mig sin historia. Hans hustru var död för flera år sedan; men den gamle vårdades med öm kärlek af sin dotter, som växt upp till en vacker och ädel qvinna, förenande bildning och alla husliga dygder med skönhet. Hon sysslade med tebordet, och blickade då och då mot dörren. Jag väntar kära gäster?, anmärkte gubben X. efter en stund, ?och jag hoppas att herrn icke försmår att med dem intaga en enkel sup.? Jag tackade naturligtvis, och efter en stund ökades sällskapet med trenne perso: ner. Det var ett äldre par af arbetsklassen, som ingaf mig en synnerlig aktning vid första anblicken. Hjertligt välkomna mina redliga vänner!? helsade X., tryckande det åldriga parets händer, ?och välkommen min kära Axel!? Jag observerade nu först enung man, med fördelaktigt utseende och ståtlig hållning, hvilken stannat bakom de gamla. Han steg nu fram och välkomnades ytterlisare af gubben X., gick derpå förbi mig med en bugning och tog den unga värdinnans hand, på hvilken han tryckte en eldig kyss. Ah! förlåt mig kongl. sekter?, yttrade nu X. muntert, jag hade så när i glädjen slömt presentationen: Kongl. sekter K..., min bäste vän jernarbetaren Sjöblom och hans hustru... verkmästaren Sjöblom deras son och min tillkommande måg!? Mitt öga mö te den lycklige arbetarsonen, . som genom idoghet och flit vunnit en äkta perla.