Aftonbladet – 31 december 1867, sida 2

STOCKHOLM den 31 Dec. Det vill vid årets slut synas som skulle den orientaliska frågan under det snart beoynnande nya året komma att antaga stora, gimensioner och måhända af omstärggheterna drifvas till en pösning. Man vet, med hvilke7, ängslan både England och Frankrike betraktat den kandiotiska resnipZon och huru strängt de tillhållit regeringen i Athen att iakttaga sträng neutrantet; man har tydligen sett att de båda vestmakterna hyst synnerlig fruktan för att ur denna ringa början storartade förvecklingar och ett europeiskt krig skulle kunna utveckla sig. Med synnerlig tillfredsställelse förkunnade man derföre också för någon tid sedan i ofticiella och officiösa engelska och franska blad, att resningen på Candia vore alldeles kufvad. Emellertid visade det sig snart, att kandioternas nederlag icke var så totalt, som man från den turkiska sidan hade uppgifvit; nya insurgentskaror framträdde kämpande på olika delar af ön, vunno flera fördelar och gåfvo storartade exempel på hjeltemodigt dödsförakt. Denna uthållighet hos det lilla, för sin frihet kämpande öfolket synes också komma att betydligt förändra förhållandena. Engelska regeringen synes ha ändrat åsigt och funnit det vara bäst, om Candia frigöres och får ansluta siz till Grekland. Ganska märkligt är, att Times, som förut behandlat kandioterna med ett suvevänt förakt, nu uttalar sig till deras förmån. Frankrike har deremot i det längsta visat sig ovilligt mot insurrektionen; ännu helt nyligen hette det till och med, att den turkiska blokaden af Candia skulle förstärkas genom franska örlogsfartyg. Men nu begynner det äfven från det hållet låta helt annorlunda, såsom man af de sednaste telegrammerna finner. Men derjemte erfar man från alla håll inom det europeiska Turkiet, att stormen är färdig att bryta lös. I Thessalien är resningen fullständigt organiserad under ledning af grekiska officerare, Montenegrinerna ha brutit freden och förstört de af urkiska regeringen uppförda gränsfästningar. BServien fordrar i ett hotande språk att bli qvitt den turkiska besättningen i Belgrad, och dess fordringar sägas vinna understöd af österrikiska kabinettet. Af allt detta vill det synas som skulle hvilket ögonSlick som helst krigslågan kunna uppblossa på ett sådant sätt, att vestmakterna icke kunna förhindra det, ehuru olägligt det just nu faller dem att skrida till den definitiva lösningen af den orientaliska frågan, Ställningen är så kritisk, att kamrarne i Athen blifvit öppnade utan trontal, emedan konung Georg icke vetat, huru han skulle uttala sig, utan att antingen å ena sidan stöta vestmakterna, eller å den andra sidan den grekiska nationalkänslan, och derföre ansct rådligast att tiga.