Aftonbladet – 31 december 1867, sida 2

och min far var för svag för sitt enda barn och mitt ståtliga utseende, som min gamla moster påstod var mycket nobelt, för att tillhålla mig min lätja och dåliga vanor. Min helsa ade icke heller något hinder i vägen för tillfredsställande af alla mina begär efter njutning, och jag stormade derpå som en galning. Så gingo några år. Jag tillträdde det efterlängtade arfvet och min fars ansedda firma; men nu började en kedja af dårskaer och slöseri, som väckte allt förnuftigt olks harm. Jag skrattade deråt; ty ännu var jag en rik rou6. För att öka mina förnäma relationer gifte j:g mig med en förtjusande modejournal, som förträffligt sympatieerade med mig i konsten att döda tiden på bästa sätt. Vår magnifika våning blef lyxens och de ytliga nöjenas hem, och vi två hjelpte hvarandra troget att förslösa fädernerafvet och förbittra lifvet för hvarandra. Men nu började affärerna småningom blifva allt mer och mer vacklande, och den gamla firmans anseende minskades i samma mån som krediten och förtroendet till dess golidit försvann. En dotter, hvarmed fa miljen ökades, medförde ej någon förändring i vårt hemlif. Jag blyges nu, då jag tänker derpå. Sjelf kom jag sällan hem någon afton förr än efter midnatt, men min hustru gjorde mig ingen förebråelse, indragen som hon var i dårskapernas hvirfvel. Jag steg upp kl. 11 om formiddagen, och min hustru, som af tjenstefolket Jät kalla sig ?Hennes nåd?, gjorde vanligen sin morgontoilette ännu sednare. Det återstående af dagen förnöttes i dåsig liknöjdhet, tills aftonen åter kom med ett nytt rus af nöjen. Ordningen i buset från det största till det minsta bar vittne om svårt lif. Te mäter tå