Aftonbladet – 29 december 1866, sida 2

FAMILJEN CR0IX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. Den listige Picarden visste nog att om hon ej varit, skulle han lätt ha kunnat låta fånga sig af ätrån till något nytt äfventyr; ty den sak, hvilken han gjort till sin, gynnades ej längre af framgäångens vind; han hade således kunnat få lust att byta om fana; men enkefrun hade åt hans ärelystnad förlänat en förklaring, ja, en själ och ett för hjertat kärt mål; som måste göra bans åsigter beståndande. ETAck, det var alltså denna salong, der han vid hennes sida hade tillbringat de långa höstoch vinterqvällarne. Der det whistbord, der markisinnan alltid visade sig så spefull och så liflig. Huru väl förstod hon icke att göra abb Gourio rolig genom att tvinga honom att med denna saliga min, som var honom egen, emottaga de lätta pilar, som hon emot honom afsköt! Denna siora emma, hvari fru de Croix-de-Vie brukade sitta, talade ännu om de nätta berättelser, de glädtiga infall, som gnistrade från hennes läppar, då partiet varafslutadt, i den behagliga stund, som föregic . afskedets ögonblick, Vid den timman var allt förtjusande för dem som omgåfvo enkefrun, allt, ända till bekymret att afvända hennes tankar, då hon ofta bytte om dem, då minnet af det förflutna och ruktan för framtiden lastigt bemäktigade sig hennes upprörda själ; då markisens steg plötsligt hördes genljuda öfver hennes hultvud på golfvet i norra galleriet. Den bed-öfvade modren tryckte då siva båda händer emot sitt hjerta och förblef stum; men för hennes vänner var allting ljuft, ända till omsorgen att lexa upp och lugna hennes ) Se A. B. n:r 251—258, 260, 261, 263, 265—269274—275, 217, 219—281, 2B3—285, 287, 280—291, 295—296, 298, 299 och 302.