Aftonbladet – 28 december 1866, sida 3

förr tycks med stora steg gå en beklagånsvärd undergång till mötes. d. (Insändt.) Om mantalsskrifningsböter på landet. Med anledning åf en i tidningen Nya Dagligt Allehanda för den 24 sistl. November förekommande artikel med öfverskrift ?Förr och Nu, hvåruti mycket vidlyftigt afhandlas frågan, huruvida böter, som tillkomma på grund af 1861 års mantalsskrifningsförordning, böra, vid bristande tillgång till desammas gäldande, afkortas eller till fängelsestraff förvåndlas, torde få andragas följande: Såvidt insändaren, hvilken öfvervarit många mantälsskrifningsförrättningar flerestädes å landet, kunnat erfara, åläggas dervid vanligen inga andra böter än sådäna för underlåtenhet dels att till förrättningarne meddela föreskrifna uppgifter och dels att inom stadgad tid till pastorerna aflemna prestbevis. Då böter af förra slaget endäst drabba egentliga husbönder eller egendomsinnehafvare, hvilka väl i högst sällsynta fall sakna tillgång att böterna erlägga. bör följaktligen någon förvandling (deraf ej kunna ifrågaomma;; ty att ålägga sådana till klassen inhyseshjon och backstugusittare hänförliga personer å landet, hvilka uti det af Allehanda-skribenten sberopade kongl. brefvet den 6 Juli 1849 finnas uppräknade, böter för ej aflemnade uppgifter, dertill anser säkerligen numera ingen mantalsskrifningsförrättare å landet sig befogad, helst som dessa personer böra a ifvas af innehafvarne till de hemman, -hvarå sådana personer äro boende. Beträffande böter för underlåtenhetatt aflemna prestbevis — hvarom i det omförmälda kongl. brefvet den 6 Juli 1849 icke förekommer ett enda ord —, så och med all aktning för kammarrättens af: artikelförfattaren i Allehanda lofordade utlåtande, torde många med insändaren förundra :sig deröfver, att förvandling af dessa böter till fängelse, vid bristande tillgång, numera icke bör ega rum endast derföre, att desamma kunna åläggas vid mantalsskrifnings-förrättning enligt 1861 års författning, oaktadt förvandling deraf tvifvelsutan egt rum i mera än 50 före utfärdandet af nyssnämnda författnirg tilländagångna år och för det närvarande ovedersägligen måste ske, om en annan författning, än den om mantalsskrifning, tillämpas, nemligen den ännu gällande tjenstehjonsstadgan af den 23 November 1833. Denna stadga, för hvars öfverträdelse af å landet boende personer åtal vid häradsrätt skall fnhängiggöras, innehåller. uti 46 , att tjenstejon skall inom fjorton dagar efter ankomsten i tjensten, vid 1 rdr 32 sk. bko böter, till församlingens kyrkoherde aflemna prestbevis; och samma ansvar drabbade, enligt legostadga den 15 Maj 1805, ej mindre den husbonde, hvilken emottog ett tjenstehjon, som icke var försedt med prestbevis, utan ock det tjenstehjon, som försummade att inom ofvanskrifna tid för kyrkoberden uppvisa sitt prestbetyg. Villigt erkänner insändaren sig vara ganska ringa bevandrad i juridiken; likväl betviflar han högeligen, attböter, som ådömas vid domstol, kunna helt enkelt afkortas, derest den bötfällde skulle befinnas vara medellös. Då 1861 års mantalsskrifningsförfattning stadgar, bland annat, att böter för ådagalagd tredska att fullgöra gifna föreskrifter. att aflemna prestbevis, förnyas med enahanda belopp (2 rår 50 öre) för hvarje månad, hvarunder prestbevisets aflemnande eller tillhandahållande föråröjes utöfver den bestämda tiden, äfvensom att pastor bör vid hvarje mantalsskrifning anmäla de personer, hvilkas inflyttning han har sig bekant, men hvilkas utflyttningsbevis då ännu icke blifvit afjemnade, är häraf tydligt att höga vederbörande ansett det vara af stor vigt, att för alla från en ill annan församling afflyttande personer medlelade prestbevis aflemnas till pastor i sist. nämnda församling, hvilketjemväl bör kunna inses af hvar och en annan, som eger kännedom lerom, att ett sådant bevis skall innehålla personens dopoch tillnamn, födelseort, år och dag; imderrättelse om han är gift, dess kristenlomskunskap, när han sist kommunicerat, samt less frejd; och då dessa bevis före affluttninJen utan någon kostnad tillhandahållas de personer, som ämna begifva sig frän orten, can väl ingen annan än den, hvilken klassificear artiklarne ordning och skick bland de öfverlödiges antal, anse åliggandet att inom så rundigen tillmätt tid som fjorton dagar efter anconsten till den nya boningsorten till församlinens Pastor blott helt enkelt aflemna afflyttningsveviset, vara så särdeles besvärligt och tryckanle. Derest pastor skall kunna om de nykomna örsamlingsfären meddela de flerfalaiga intyg och evis, (förutom i de 27 fall M: Ekdahls år 1833 1itgifna Ecklesiastik-Författnings-Lexikon angifer), honom åligger, måste det anses vara abolut nödvändigt, att bevis af vederbörande preterskap i afflyttningsorten honom tillhandahåler Om också vid sträng påföljd för den flytande. Skyldigheten att vid ansvar vara försedd med fllyttningsbevis är i sanning icke från gårdaen ; ty redan uti K. M:ts stadga och påbuc till ämmande af hvarjehanda villfarelser och deras itspridande emot den rena evangeliska läran, af len 20 Mars 1735, finnes: derom stadgadt fölande: — — — ?3:0) Ei måge någre Husbönder, (undantagandes dem, som för sitt lefverne äro vä! bekante) Preceptorer, Kiöpsvänner, Gesäller och Läro-Gåssar, samt alt Tiänste-folk, vid I Dal. S:mts vite, flyttia utur en församling til en annan, utan den förre Kyrkio-Herdens Attest om sitt lefverne och Christendom.? Alldenstund det är nogsamt bekant att persoer, tillhörande de tjenande och arbetande klaserna, åtminstone i provinserna närmast hufvudtaden, till stort antal årligen äro stadde på flytting samt dessa personer, med tillämpning af au ällande utmätningsförfattningar, säkerligen med A undantag skulle befinnas sakna tillgång till rläggande af mantalsskrifningsböter, skulle följ ktligen, derest böterna finge afkortas, inga prestevis för dessa personer komma att finnas. Om aan skulle våga antaga, att någon eller några f dessa personer skulle komma att försynda sig . ex. mot sjunde budet samt vederbörande domtolar hädanefter som hitintills skulle af nyfienhet vilja taga kännedom om syndarens prestevis, kunde sådane, såsom varande obefintlige, sljaktligen icke anskaffas. m artikelförfattarens i Allehanda spådom, att en snart sammanträdande riksdagen icke skulle omma att godkänna regeringsbeslutet om böteras förvandling, skulle gå i fullbordan, lärer det lifva alldeles nödvändigt, att medel anvisas för tbetalande såsom belöning åt de hersont. som ske vilja anskaffa och vederbörande. tillbandaålla sina prestbevis, så framt icke det gamla verge i ett nu skall förvandlas till ett makalöst .bdera. Gammal men ordningsälskande tjensteman i Medlersta Sverge. ENSE ESSIN Rättegångsoch Polssaker.