Aftonbladet – 27 december 1866, sida 2

Då vi för någon tid sedan omnämnde ett rykte om regeringens planer-med afseende -. besättande af talmansoch vicetalmansefattningarne i de båda representantkamrarne, tillmätte vi detsamma föga trovärdighet, isynnerhet i fråga om talmansplatsen i andra kammaren, för hvilken, enligt detta rykte, biskopen i Carlstad, dr Sundberg, skulle vara designerad. Sedan dess ha vi emellertid från flera håll erfarit att detta rykte icke saknar grund; af personer, som böra kunna våra väl underrättade, ha vi hört, att biskop Sundberg verkligen på fullt allvar skall vara ifrågasatt. Vi skulle högligen beklaga, om detta bekräftade sig, emedan vi anse tt såduntval innebära ett betygande politiskt missgrepp från regeringens sida. Om regeringen, i motsats till hvad fallet är inom de flesta verkliga representantkamrar, bibehållit prerogativet att nämna kamrarnes talmän, så synes det likväl; som regeringen borde ha sig angelöget att träffa detta vali någorlunda öfverensstämmelse med kamrarnes anda och karakter och att hon väl borde akta sig för att på ordförandeplatsen sätta någon, i afseende på hvilken mean ganska bestämdt kan veta, att Han icke skulle bli vald, om :represenfånterna finge göra sin mening gällande. Att låta en prelat presidera 1 den kammare, som närmast skall representera medborgerligheten, torde redan i pig sjelf vara något o0egentligt; men att vid den första riksdagen, der det gäller att tillämpa och i praxis genomföra representationsreformien, lemna den i många hänseenden ganska vigtiga talmansbefattningen åt en af denna reforms afgjordaste och häftigaste motståndare, skulle vittna om en hög grad af politisk svaghet eller indifferentism: Härtill kommer yttermera den ifrågasatta kandidatens skaplynne; biskop Sundberg är i besittning af stor formel talang, ganska mycken personlig älskvärdhet och en öppenhet, som gör, att äfven om män har alldeles motsatta åsigter, man med nöje skall i honom helsa en af andra kammarens lifligaste debattörer, som skall hålla de liberala varma, och hindra lem från att slumra; men han är ännu alltför liflig och passionerad, alltför skarp och ifrig partiman, att lämpligen kunna fungera såsom moderator vid de blifvande striderna. Vi tro, att regeringen bland andra kammaren icke saknar personer, som skulle stå i närmare öfverensstämmelse med kammarens karakter och sakernas nya ordaing och tilllika besitta nödigt lugn och tillräcklig förmåga, för att värdigt kunna fylla denna plats.