Aftonbladet – 24 december 1866, sida 3

ed HV1N8 Oröning Ingatt, så nar derigenom Ingen skada skett. Motsatsen kan deremot leda till bedröfliga resultater. Nu upplysa revisorerna att vi saknat skäl till denna anmärkning, emedan påtagligen säkra 1ordringar äfven förefinnas i konkurser och såsom sädana, efter direktionens och revisorernas bedömande, ansetts till följd af de för dem ställda säkerheter, de på konkursutredningar beroende fordringar som filialbanken vid berörde räkenskapsärs slut egde?. Det är en lika angenäm som öfverraskande upplysning att en sådan mängd förfallna lån äro försedda med så otvifvelaktiga säkerheter, att icke ett enda af dem enligt direktionens förmenande kan betraktas såsom osäker fordran. Umeå är visst den enda plats i verlden, hvarest man kan uppleta lett så gynnsamt förhållande. Vi skulle äfTven i denna fråga vördsamt erkänna vår Iklena uppfattning, såvida ej revisorerna sjelfva, sedan de förklarat förberörde fordringar såsom fullgoda, ej försigtigtvis tilllagt, ?vi tro oss ock med tämlig vissbet kunna meddela att ingen eller en högst ringa förlust på dessa fordringar kommer att uppstå?. Denna lilla reservation bär ojäfaktigt vittne derom, att åtminstone någon del af fordringarze äro osäkra. För öfrigt anse besynnerligt nog revisorerna, såsom be vis att nettobehällning uppkommit, det faktum att samma vinst (11,349 rdr) utbetalades till aktieegarne under sistl. September månad, samtidigt dermed, att aktieegarne då jemväl i öfverensstämmelse med bolagsstämmans beslut fingo återlyfta en fjerdedel (46,875 rdr) af deras kontanta tillskott till grundfonden?. Devna upplysning är i mer än ett afseende värderik. Först och främst var det ett besynnerligt stöd för en vinstutdelnings beslutande, att kassan förmådde utbe tala densamma. Dylikt bevisar åtminstone alldeles icke att beloppet utgör verklig nettobehållning på bankrörelsen. De utdelade penningarne kunna utgöra en del af upptagna lån, och det är ju en uppenbar orimlighet att göra vinstutdelningar af upplänte medel. Revisorerna få derföre ur. säkta ati vi qvarstå i den öfvertygelsen att filialbanken i Umeå icke lemnat någon behållning af rörelsen för det år som tilländagick den 31 Jali 1866, men att en netlobehållning på papperet uppkommit derigenom, att man upptagit en mängd osäkra tordringar såsom fullgoda. Reklamanterna anse sig skyldiga gifva vid havden att direktionen hvarken för revisorerna eller bankbolzget sökt undandölja nägot som kunnat lemna fullständig applysning om bankens ställning? Vår föregående artikel gifsver ingen anledning tilll! denna förklaring, men revisorerna halva i sir, af oss ätergifna reklamation, lemnat en : alldeles oförväntad upplysving, då de helt! naivt meddela allmänheten, att filialbankbolaget beslutit utdela icke allenast en tvifvelaktig vinst utan jemväl en del af sjelfva grundfonden, hvilket förfaringssätt, då räkenskapen utvisar en stor upplånt summa, saknar motstycke, såvidt oss är bekant. Som våra läsare könna, stå filialbankerna ej under k. finansdepartementet, utan ingifva sina l uppgifter till riksbanken. Vi meddela denna uppgift som finnes intagen uti Posttidningen för den 20 Okt. Nu hemställa vi till sakkunniges bepröfvande huruv.da ett bankbolag, hvars räkenskaper visa att, den dag rörelsen upphört och banken ställes under utredning, upptagne lån? finnas till ett belopp af mer än 331,000 rdr, rätteligen förfarit, cå lottegarne tillgodosettsig sjelfve genom att af befintliga kassatillgångar återtaga en del af grundfonden i stället för att göra en lika etor afbetalning å det upplånade beloppet? Vi anmärkte förut att filialbanken in oil 527,000 sär i Westerbotiens enskilda baent, i stället för att insätta detta belopp eile ;. om del def uti riksbanken, men ehur — mwärkningsvärdt detta föriaringssätt med skäl kunde anses vara, försvinner det till en obetvdlighet i jemförelse med att till egua lutgare göra utdelning ef grundfonden förrän räkningen med riksbanken blifvit afslutad och liqviderad. to tf er ee OS OTO a mm kann Uppgift till rikets ständers bank öfver Westerbottens läns filialbanks ställning vid räkenskapsårets slut den 31 Juli 1866. Tillgångar. Kassabehållning. 25,665: 57. Grundfondshypo 562.500: — Inventarier 300: — På löpandi gZ banker eller personer.... ...... 527,770: 66). Diskonterade och köpta vexlar — 18,500: — FTV Utestående å kreditivräkning. 97,440: — Utestående lån.. 117.949: — Obetalda räntor. 789: 79. Rumt rdr 1,350,915: 02. Iy Skulder. Till delegare för afllemnade u grundfondshypotek 562.500: — få Dito för kontant inbetalte. -187,500: — Ig Fill rikets ständers bank förderL ifrån erhållet kreditiv... ..... 189,867: 19. depositionsräkning innestående 4,190: — f Upptagna lår 81562: 50. Iq Reservfond ..... 13.946: 43. Tj Nettobehållning af årets rörelse — 11.348: 90. In ERmt rdr 1,350,915: 02. IS Uti revisionsberättelsen, undertecknad af f rek! matilerna, angifves visserligen den behållna vinsten 11,349 rår, men revisurerna tillstyrka icke dess utdelande, hvadan man haft skälig anledning förmoda att reviso cernas tysinad i detta afseende, betydi, att väl böckerna visade ett siags nettobehållning, men att densamma var af så tvifvelaktig natur, ati den borde i ny räkning balaneeras, Man bade fullgiltig anledning att så uppfatta frånvaron af allt förslag till utdelning, ty vanligen plägar direktionen föreslå om och huru stor utdelning bör gifvas cch revisorerna uti sin berätte!se yttra sig öfver samma vigtiga ämne. Då detta förfariovgssätt är allmännligen staget i af rp HM Hj pet Lu AR a AL DA seende på ärsvivsten, huru myc a pare är det icke då att revisor d sig om lämplighet o ;rundfonden? r (3 lan fråga vid I : b beredelse, :å äl ör 088 ir fi at än att beu tieegarnes , då v le endast uttogo ee erdedel af det tillla srundfonden obetalta beloppet, nen måhända tillfället ej mer i an sett ledes veroeiade ce esan, Och v inetutdelni — mot NI