Aftonbladet – 22 december 1866, sida 2

Man vet hvilka djupa försänkningar skydds; systemet haft i Frankrike och med hvilken varsamhet franska regeringen måst gå till väga vid de försök, som gjorts att, de mäktiga enskilda intressena till trots; beträda en mer liberal bana i afseende å tull-lagstiftningen. Att frihandelsidgerna börja vina terräng hos den allmänna menin äfven i Frankrike, visar sig, bland annat, af den större oförbehållsamhet, med hvilken officiella personer derstädes numera beröra dessa ämnen. Vid kejserliga franska central-äkerbrukssällskapets årssammanträde för några dagar sedan yttrade t. ek. ministern för åkerbruk, handel och allmänna arbeten, hr Behic, i sitt tal bland annåt följande ord: Statsekonomerna egna för hvarje dag alltmera uppmärksamhet och en ällt större del af sina förskningar åt de frågor, som röra den allmänna lifsmedelstillgången. De egna gagneliga och ofta med framgång krönta bemödanden åt att försona åkerbruket medteorierna för den fria täflan, och att öfvertyga detsamma, ati det välstånd, som är grundadt på friheten och marknadernas utvidgning, är vida säkrare och vida varaktigare än det välstånd, som; skyggt ställer sig under --tullskyddets svekfulla garanti. De söka mer och mer sprida bland jordbrukarne denna vigtiga lag för hela industrien, som . består i att fullkomna arbetsmetoderna, att göra sig nogrann reda för hvad produkten kostar producenten, att mer och mer inskränka produkftionskostnaderna, att uppmuntra produktionen genom lämpliga förskotter, att koncentrera; den och så mycket som möjligt öka dess betydenhet för att kuona nedsätta de allmänna omkostnadernas beiopp.?