Aftonbladet – 22 december 1866, sida 2

Martel V, rida förbi honom i skogen. En timme derefter hede man tagit upp markisen med hufvudet sönderkrossadt emot klipporna. Barnet stod ännu qvar der på samma plats. Under det den unge bonden gjorde denna berättelse, strök han sig med handen öfver piaan liksom han velat jaga bort denna lodiga syn, och alla de som åhörde honom började att darra. Den gamla qvinnan, som bad i ett hörn, aforöt sin bön, och frågade om det vore sannt, att den nuvarande markisen redan för en månad sedan velat döda sig med ett bösskott; men att det ej lyckats honom. Ryktet härom hade spridt sig i orten. — 4Godt4, sade en af karlarne, ska. kande på hufvudet, han skall väl ej alltid fela, han kommer nog snart att sluta. — Eä ung flicka tog till ordet och sade: — Kanhända. Hon tillade, att hon aftonen förut hade gått till Croix-de-Vie att höra messan, och att hon frågat hur det stod till med markisen. Ingen fick numera se honom. Han var innestärgd i södra flygeln jemte markisinnan Violante och Chesnel; endast hans mor hade sedan en månad kommitin i hans rum, och hade för kvarje gång gått ut derifrån mera sjuk och försvagad. Man sade å OCroix:de-Vie, att enkefrun hade dött ika mycket af skrämsel som af sorg, men att ingenting förmådde skrämma markisinnan Violante. Hon hade gifvit befallning om att hålla slottet stängdt och att ej öppna stora. porten för. andra än för dem som kommo till kappellet; icke ens de läkare, hvilka enkefrun efterskickat, hade markisinnan : velat emottaga. Hon vårdade ensam sin man, och vakade, öfver bonom natt och dag. — Man sade ännu på Croix-de-Vie, att hon skulle botå honom. Bönderna åhörde detta med största upp