Aftonbladet – 22 december 1866, sida 2

förde i skogarne; skulle ha gjort honom misstänkt äfven för mindre skuggrädda personer. De lemnade honom emellertid plats, och hans värdinnas son anvisade honom med en åtbörd hans aftonmåltid, som färdig väntade på honom. Den gemla värdinnan sjelf, sittande under spiselskärmen, med fötterna i den heta askan, reste sig upp på sin pall; och talande för den nykomne utan att vända sig till hohom, sade hon: — De som sakna bröd, ha i dag gjort en stor förlust; enkefrun på Croix-de-Vie har i afton befallt sin själ i den gode Gudens händer. Nu utropade flera röster på en-gång, att den gode Guden alltid gjorde: väl i hvad Han gjorde, att enkefrun, så högaktad och rik hon än var född hade tillbragt ett bedröfligt lif på jorden; att det vore lyckligt för henne att ba fått dö före sin sön. De sista orden återställde på en gång tysthaden i stugan, Värdinnan rörde om elden och kastade en risknippa på spisen, Ett bjert:k-n upplyste rummet och försvann inom ett ögonblick; men det hade varit tillräckligt att för Lesveven visa alla dessa allvarliga och sorgsna ansigten. En qvinna satt för sig sjelf i ett hörn af stugan; hennes läppar rördes; hon bad:helt tyst. Den djupa gudsfruktan, som råder i denna trakt, den vördnad och kärlek för adeln, som ingenting der ännu förmått förstöra up; enberade sig i denna stumma bön, Och likväl sträckte sig icke Croix-de-Vie:s egor, som begränsades af floden, ända tilldenna by ; folket i Sainte Marie voro icke godsets underhofvande; men de hade fordom varit det före: de nya tiderna, före kriget, då Croix-de-Vie-godset omfattade hela orten; och i hjertat hade de förblifvit det. Värdinnans son reste sig upp; hen berättade, att då han var ett litet barn hade han en dag sett den förra godsherren,