giften. Häradsskrifvaren? tager munnen fu och förklarar den förre icke vara i besittning z synnerligen stor författningskunskap? och bi swider honom rättigheten att protestera elle ?processa? förr än han betalt hvad debetsedel innehåller, Insändaren vill upplysa dem begge att processen? ingalunda är nödig, ty en la finnes verkligen i omtvistade afseende; och, sor vi veta, är häradsskrifvaren ingen exekutor, 8 att adelsmannen lugnt kan afvakta verkan sz hans kraftiga utgjutelser. Kronofogden ser bättre före innan han verkställer eller utfärda order om utmätning af riddsrhusafgiften. Hä radsskrifvaren framhåller för Adelsmannen? e massa data på kongl. kungörelser, troende si; dermed ha betagit honom lusten att göra vidar undersökningar i ämnet. För att bemöta Hä radsskrifvarens tjenstfärdiga invändningar mo tes funderingar, skyndar sig en tredj ckså adelsman att söka vedeilägg: radsskrifvaren? och lyckas visserligen bättr i lagtolkning än denne, som synes endast på re gistret ha hemtat innehållet af de äldre, af ho nom sjelf åberopade författningarne. Men enä alla visat sig sakna kännedom om frågans stånd punkt enligt beskrifven lag, vill insändaren hän isa dem och de flera, hvilka kunna ha samme sigter som ?Häradsskrifvaren?, till kongl. kun görelsen den 14 Jan. 1824, hvilken är af följande innehåll: ?WI I Johan ctc. göre veterligt, ati sedan hos Oss ridderskapet och adeln vid siste riksdag dels — — — —; dels ock i underdånig het anhällit om åtskilliga ytterligare föreskrifte i afseende på uppbörden och redovisningen aj ifrågavarande kapitationsafgift, utöfver hvad kongl. kungörelsen af den 30 September 1819 stadgar, WI för godt funnit att, enligt ridder skapets och adelns underdåniga anhållan, dess sälunda fattade beslut om den (från 2 sk. till I rdr bko)förökade kapitationsafgiften härigenom illmänneligen kungöra och derjemte tillåta, alt lensarmma må såsom den förra afgiften af ena. handa beskaffenhet tillika med kronoutskylderna a kronans vederbörande tjenstemän uppbäras; nen enär WI i kraft af 57 i regeringsformen eke kunne anse detta tillskott annorlunda än som tt frivilligt bidrag, förbindande endast för de edamöter af ridderskapet och adeln, som i ber lutet derom deltagit eller underkastat sig de amma; alltså finne WI någon exekutiv åtgärd ill den tillökta afgiftens indrifvande icke böra mvändas emot de ledamöter af ridderskapet och som ej efter skedd behörig debitering den 1 ikväl en särskild föröter, som vägra betala den af uppbördsmännen inlemnas hafvande, för att till riddarnen insändas.? Denna kungörelse, ger till grund för alla de följande, lemad fva en full frihet att debitera afäfvenledes adelsmannen full frihet tt protestera emot densammas erläggande, der an ej sjelf i beslutet om afgiftens päläggande eltagit. eller godvilligt undei:sstar sig detsamma, sålunda begge paic:na kunna vara t provisionen är allviör obetydlig för tt utgöra åriffjedern till häradsskrilvarens förvar för riddarhusets rättigheter. Tertius intervenicns.