Aftonbladet – 21 december 1866, sida 3

dessa gudomliga spår. Ack, dessa trädgårdar hade förlorat ända till minnet af henne, som fordom lifvade dem med tjusningen af sin närvaro. Sedan hon lemnat denna gård för att stänga in sig derborta, i djupet af detta förhatliga Croix-de-Vie med sin olycksdigra kärlek och sin ofruktbara försakelse, hade de ej sett henne. Det var numera endast vanliga trädgårdar. Och likväl kunde Lesneven ej besuta sig till att lemna deras skuggor, hvilka så länge hade inneslutit hans idol, hans f6e. Han gick vidare; krökningen af denna alle bedrog honom, och plötsligen befann han sig, trädande ut ur en berså, utan att ha velat det, vid kanten af den terrass, som låg öfver gården och huset? Det var der som markis Croix-de-Vies chouaner plötsligt visat sig stormningsdagen. Platsen hade någonting bittert med sig; den var full af ironi och minnen. Den unge mannen sökte efter den plats, der han då stått orörlig, förgötande sin vrede emot den otacksamma 3 -folkmassa, hvars chef han varit och hvars fåvge han blifvit, och ej tänkande på annat än att betrakta Violante, som nyss visat sig i fönstret. Med ögon och själ fästade vid denna plötsliga syn, hade han i ett ögonblick insett, att hans lif hittills saknat ett mål, att hans ande, som sökte ljus, hans hjerta, som sträfvade efter! det sköna och goda, hade förirrat sig, och han hade sagt till sig sjelf. Se derär mitt ideal! Detta fönster var nu stängdt; gården tycktes vara öde lksom trädgårdarne. Herr de Bochardiere var utan tvifvel på Croix-de-Vie hos sin dotter, hvilken han stödde och styrkte så godt han kunde iden bärda och bittra pröfaing hon sedan en månad nndergick. Betjenterna togo sig under sin husbondes frånvaro lugna fristunder, och en piga som sysselsatt med söm satt i