nade, och Lesneven tumlade ned ibråddjuet. Hen hade fallit ned på det tjocka lager af videbuskar, hvilka nästan helt och hället betäckte slottsgrafven. Inga sär, ingen svimning efter ett så förfö. ligt fall, och likväl läg d.n unge mannen utsträckt der utan rörelse; men hans tnokeförmäga förblef i full verksamhet. kttgapskratt utgick på en gång från bans läppar, och han steg upp. Detta djerfva äfventyr, som han vetat w:föra, och som slutade med denna löjliga hävdelse, utgjorde det icke en bild af allt hvad som händt honom sedan fyra månader? Drömmar, hv de kas tomhet varit lika stor som deras då:skap, öfverdådiga företag, som ej rältfärdigades af några förhoppningar, och hvilka slutades med fall, i allt liknande det som han nyss gjort från höjden af denna irotsande mur, — detta var alltså det hvarpå han användt detta långa ögonblick af sitt lif! Alt vi sade honom obarmheriigt hans maktlöshet ; men hans förödmjukelse hade ej nått sin råga; han förutsäg någon ännu fullständigare förvirring i sitt förstånd, någon ännu djupare förnedring i sitt hjerta. Ur stånd alt göra sig älskad af Violante, ur stånd ens att kunna få se henne, ur stånd fram-: för allt att bevisa sig sjelf den enda rättvisa han förtjenade — att dö! Döcen ville ej ha honom, då han, nedrullande i ett bråddjup, hade iräffat på denna bädd af vide för att emottaga honom, och rest sig upp derifrån utan några sår. Han steg nu åter upp på vallen, gjorde sg en ny väg emel lan buskarne, emellen törnena, och kom så fram till alln. Croix-de-Vie visade sig nu för hans ögon; det töngelse,, som inneslöt Violante, var alltjemat ngdt och stumt, slotiet reste sig genom man, dess ofantliga profiler aftecknade sig på den enior