Aftonbladet – 20 december 1866, sida 3

je till något hotell, di nyo frågad af en person om han icke vill taga rum af honom. Den resande gifver ett kort och snäsigt svar på engelska, men i detsamma han vänder sig om, uttalar han för sig sjelf på svenska en duktig ed öfver att ej få vara ifred etc. Den person, som sist tilltalat honom, hör detta och säger mycket höfligt till vår resande. ven på svenska: Ursäkta mig, jag hör herrn är svensk; . Yi äro då landsmän; törs jag fråga från hvilken tltrakt af Sverge herrn är? Den resande, blidkad genom den artiga ton hvari han tilltalas, uppI gifver detta jemte sitt namn; den frågande studTlsar förvånad, men sedan han hemtat sig efter löfverraskningen börjar han samtala med den resande, och resultatet af samtalet blir den kära upptäckten att de båda samtalande voro bröder. Den som erbjudit rum åt den resande brodern hade för 15 är sedan lemnat fädemneslandet och Tbegifvit sig till Kalifornien, der han lyckats samla Slen liten förmögenhet, uch bar nu med densamma etablerat ett litet hotell här i Newyork. Att den r I resande brodern tog logis hos honom faller af !lsig sjelf. — Apan och barret. På ett fartyg, som var på väg till Amerika — berättar tidningen La Gironde — befann sig en ung hustru, som hade ett några veckor gammalt barn vid bröstet. En dag hade hon lagt det ifrån sig på däcket och gätt till relingen för att se på ett förbifarande ängfartyg, dä hon plötsligt får höra ropet: Ert barn! . som fanns ombord, hade tagit barnet och sprang bort dermed. Den olyckliga hustrun föll i vanmakt, men apan, som höll barnet på ena armen, hade svingat sig upp i vanterna och klättrade, t med tillhjelp af den andra armen, upp i höjden med stor hastighet. Matroserna satte efter henne, men apan var uppmärksam på hvarenda af deras rörelser och ville icke låta dem komma henne nära. Detta skulle äfven varit svårt, emedan hon klättrat ända upp i storstången. Det var dessutom att befara, att hon, för att undkomma matroserna, skulle springa från en mast till anI nan, då hon ofelbart skulle tappat barnet. KapI tenen befalde dem att komma ned. Nedifrån hörde man det så förfärligt skakade och kramade barnets skrik och derpå ett ännu mera genomträngande skrik. Alla sågo upp, fruktande att apan kastat ifrån sig barnet, men huru öfverra skade blefvo de icke alla? Apan vaggade barnet i sina armar alldeles som en amma, smekte st tem Ne Men huru skulle man rädda den lilla olyckliga Apan! Hon vände sig hastigt om. En apa, . det och sökte till och med att få det att somna. . varelsen? Kaptenen fick en id. Han befallde allt manskapet att gömma sig och satte sig sjel I nedhukad vid kajutstrappen för att se hvad som skulle ske. Denna manöver lyckades öfver all förväntan. Apan, som icke längre såg någon, nedsteg försigtuigt på däcket, der hon helt sakta lade barnet ifrån sig, och få ögonblick derefter det barn, som hon trott sig skola för alltid förlora. pet al ett år ungefärligen 400 millioner resande från ställe till ställe. Dessa resande förmedla förbindelsen mellan de aflägsnaste länders inne -I byggare, utbyta sitt öfverflöd och tillfredsställa Ide ömsesidiga behofven. Men jernvägarne utgöra äfven den länk, som fjettrar menniskor vid menniskor, nationer vid nationer och smäningom tillintetgör den fördom och det hat, som i hänsvunna tider förklarades såsom patriotiska dygder. Med Europas adertontusen lokomotiver följa Ifurtiotusen passagerarevagnar och nästan en half Iställda 1 en rad, skulle intaga en swäcka från I Paris till Petersburx. Endast lokomotiverna, uppställda efter hvarandra, skulle upptaga en Isträcka af närmare 32 svenska mil. Europas Jernvägar äro ledda öfver mer än 65,000 större liga jättearbeten. Dessa banor löpa fram öfver I floder, hafsbugter, strömmar, bäckar, träsk, sjöar, I grafvar, öfver dammar, vallar, chaussger, landsI vägar, ja till och med öfver städer, men icke mindre än 16 till 17 mils jernväg går genom — På Europas jeruvägar färdas under lopmillion godsvagnar. Samtliga dessa vagnar, upp: och minaäre broar, bland hvilka några äro verktunnelar under jorden. Härtill kommer inom få år tunneln genom Mont Cenis, som genombryter en alpkedja och förenar tvenne länder, om hvilka de gamle i sin fåviskhet menade, att de af Gud sjelf blifvt skilda genom ett oöfverstigligt berg. Till samtliga europeiska jernvägars skenor har åtgått 154 millioner centner jern en massa, som skulle vara tillräcklig att omsluta vär jord med ett fyra gånger armetjockt jernbälte. (Ur en tysk tidskrift). — För att vinna tid. Tidningen Interna tional omtalar följande ovanliga händelse, som till dragit sig på Vancouvers ö, den engelska ko lonien: Två medlemmar af lagstiftande församlingenha hållit tal sjutton timmar efter hvarandra, för aut förhindra att en bill af ett lokalt intresse antogs före kammarsessionens slut. Billen åsyftade ett ingrepp i den fattiga befolkningens rättigheter och gynnade de rika kolonisterna och särskildt ledamöterna af kamrarne. Hrr MClure och Comost voro de enda som opponerade sig mot billen och deras nederlag ansågs för all. deles afgjordt. De beslöto att hålla ut till slutet. Dagen för den sista sessionen var inne, kammarens SCssi0ner skulle vid midnatt förklaras smtade. Det Få det KAT till tim en för afslutningen; ; sur ce OMIeN ej kunna antagar utan bIN appskio a till följande fret or M Clure rente 8 för att tala var middagstiden inhe. Kl. 5 talade han ännu. Han Ivar blek som ett lik, hans ben svigtade under Ihönöm, det började skymla för hans ögon. Några ögonblick derefter föll ha utmattad ned på sin plats. . Sammaren utstötte ett glädjerop; sju timmar återstodo ännu innan sessionen. afslutande. Men hr Comost steg upp i sin wr. Från alla håll höjdes rop af de uttröttade ledamöverna i kammaren. Talaren slog med handen i bordet och skrek: . Det tjenar till ingenting, mina herrar, att på detta sätt utösa er vredes skålar, ty jag har begärt ordet för att tala, och det ända tills yttersta dagen kommer, om det behöfs! Han talade under sju timmar ttån tppehåll; I när midnattsklockan slog. sturade han och ka istade en stolt blick på hink tmotståndares g.åI bleka ansigten. Å dan har blott ett exempel på en dylik uthålj Å ligtet; det var i Rennes, under rättegången mot general Travot år 1815. Fakta voro klara, domstolens utlåtande kunde man med visshet ana, exekutionen skulle ega rum utan någon apell. Aterstod blott ett vädjande till konungehs nåd, men det var nöd vändigtatt nåden kom innan domen hann fällas. En fest från Bretagne till Paris gick långsamt den tiden. General Travots försvarare egde ej något annat medel, än att draga ut på tiden med förgvatet. De beslöto att atarandra undek de 30—Å0 timmar, som de digt behöfde. I sina försvartal inflätade de långa citater ur lagen och ur historien och lyckades draga så långt ut på tiden, att det från Paris väntade svaret hann ankomma; det var gynnsamt och general Travot blef räddad. — Bontckemarken. I franska tidningen Pa ) I trie läses: Många äre de bevis, på hvilka det påståendet stödjer sig, att benickemasken uppkommer genom förtärande af fläsk, Bön är bemängdt med dynt, hvarigenom käölar uppstå på tryckte den stackars modren åter till sitt hjerta djurets kropp. Se här de förnämsta bevisen, :! framställda af hr Godron, ledamot af vetenskaps fakulteten i Nancy: Benickemasken visar sig icke hos judarne, eller hinduerna, eller muhamedanerna ; alla hysa de afsky för svinet, hvilket de betrakta som ett orent djur. Moses förbjuder i tredje Mose bok hebreerna att äta svinkött. I Abyssinien ha nä Istan alla kristna, män, qvinnor och barn, benickemask (tenia), under det den muselmanska befolkningen, som iefver tillsammans med den I I kristna, ej besväras deraf; men de förstnämnda jäta djurets kött icke blott kokadt, utan ofta I också rått. I Thiringen brukar landtbefölkningen äta till I frukost rått och kokt hackadt fläsk, blandadt tillsammans och urbredt på bröd. Nästan alla I I hafva eller ha en eller flera gånger haft benickemask, och dynt hos svinen förekommer der mycket ; Jallmnnare än på något annat ställe Bland ) karvusianer munkarne, som aldrig förtära annat än mager föda, är benickemasken alldeles okänd. Denna öfverflyttning från svinet till menniskan af dyntmasken och dess förvandling till benickef mask torde vara bevisad genom de här anförda 3 I fakta. Denna förvandling är för öfrigt ej öfver; I raskande, då man ju ser silkesmasken törvandla l: Isig till puppa och ur sin kokong utgå som fjäril och man dagligen kan ha tillfälle att se köttmaskar, utsatta för luftens inverkan och bragta I till förruttnelse, blifva flugor; ja, både inom djuroch växtriket har man ju talrika exempel på sådana förvandlingar. Det är då ej att förundra sig öfver, att dyntmasken hos svinet blir benickemask i menniskans inelfvor. Godron anför direkta experimenter som