nat bedraga honom. Han är af ett gladt lynne, alls icke bekymrad för sin framtid och mottages välvilligt hvar han kommer. En vurm har han — för musik. Så ofta han harråd, begifver han sig, då någon musikpjes gifves på Kongl. tea. tern, upp till femte raden och slår sig ned deri ett hörn. Ingen stör honom, och när pjesen är slut. vandrar han hem till sin bostad, längt upp på Ladugårdslandet. Genom sin stränga sparsamhet har han redan samlat sig några hundra riksdaler, som han insatt i sparbanken, och han anser ej otroligt att med tiden bli välbehållen. ) Hvad skall Anders då göra?? — Jo, jag skall Åefta mig och kalla mig patron, svarar han skrattande.