Ådle menniskovänner! Till eder ropar en i största nöd stadd familj om en aldrig så ringa skärf i sin stora fattigdom. Mannen lider sedan flera år tillbaka af en svår bröstsjukdom, som tidtals håller honom vid sän. gen, hvarföre han är oförmögen att kunna försörja de sina. Hustruns tid är upptagen med den sjuka mannen och tvenne små barn, hvaraf det yngsta är endast några månader gammalt. Hon kan ej heller något förtjena till deras uppehälle, dessutom eger hor knappt något att skyla sig med, ty allt det lilla hon egt, har mått pantsättas för att skaffa bröd för dagen. Nu finnes ej mera att taga, sedan deras usla möbler blifvit pantade för sista qvartalets hyra. I, lyckligt lottade mödrar, som hafven edra små älsklingar omkring eder, mätta och väl klädda, tänken på dessa arma föräldrar, som ofta icke ega ett litet bröd att gifva sina af hunger gråtande barn. O, skynden I, som kunnen och viljen hjelpa dessa arma, åt eländet hemfallna dn och Herrens rika välsignelse skall gifvas eder. För dem, som godhetsfullt vilja lemna bidrag, finnes anteckningslista utlagd i Hr Huldbergs Boklåda, N:o 11 Regeringsgatan, der äfven betyg finnes, som besannar sakens riktighet.