Aftonbladet – 15 december 1866, sida 2

— Dramatiska teatern. Man hade i går afton det nöjet att göra bekantskap med Alfred de Mussets lilla behagliga komedi eller rättare proverb Man skail aldrig svära på något och på samma gång återse hr Stjernström, som vid sitt inträde helsades med appläder. Stycket, till hvilket vi oförtöfvadt återkomma, gafs med mycken förtjenst, men var synbarligen för fint i karakteristiken, rörde sig för mycket på den psykologiska analysens område för att slå an på äfven den elitpublik, som i går fyll: salongen. Det torde endast vara Paris förbehållet att förete en åskådarekrets, nog genombildad, nog förtrogen med poesien inlegd i situationen och karakteren, utan storståtliga ord, utan fras, för att allmänt kunna fat:a och njuta ett dylikt arbete. Att Mussets proverb blifvit upptaget å vår scen, fastän en ogynnsam utgång af försöket kunde förotses, länder emellertid kongl. teaterdirektionen till heder. Teaterns ene uppgift är att uppfostra publiken i estetiskt hänseende, och dertiil fordras både stora ansträngningar och stort tålamod.