Aftonbladet – 14 december 1866, sida 3

— Stöld, förfalskning och begrägeri. En f. piga, vid namn Johanna Christina Petersson, h: de, under det hon var inneboende hos ogifta Mz ria Sundin, tillgripit, förutom åtskilliga kläde persedlar, Sundins sparbanksbok, hvilken sec nare haft sin plats uti en olåst bordslåda, sam å densamma i sparbanken på falskligen skrifve fullmakt utbekommit af återstående 257 rår e summa utaf 100 rdr. hvarefter Petersson bortra derat den i sparbanksboken gjorda anteckninge: om uttagningen, innan hon lagt boken tillbak; på sitt ställe. Den falska fullmakten hade ho på så sätt tillnarrat sig att hon på en skräddare verkstad, der hon kände en af gesällerna, före visat sparbanksboken och uppsägningsbevise samt, under uppgift att egarinnan dels vore sjuk dels icke kunde skrifva, fått fullmakten med namr och allt uppsatt, hvarefter gesällen, som var mec henne bekant, på god tro bevittnat handlingen det andra vittnesnamnet Patron Weinärbärg? hade Petersson vidtalat ett stadsbud att ditsätta De sålunda oärligt åtkomna penningarne an vände Petersson till inköp af smör och dylik: landtmannaprodukter, hvarmed hon började han del vid Örebrohamnen; inköpen gjordes i Jönkö pingstrakten af hennes fästman, en dräng, vic namn Olsson, hvilken hon inbillade att summar blifvit sammansparad af henne sjelf. På angif. velse af ogifta Sundin var Petersson i dag inkal. lad till poliskammaren, hvarest hon erkände sina a och derefter förklarades skyldig träda i häkte. — En bedragare. I Göteborgsposten för den 12 dennes läses: Till härvarande postkontor hade för någon vecka sedan anländt ett rekommenderadt bref, adresseradt till hr L. Larsson. Då denne var okänd, förblef brefvet qvarliggande, hvarefter det såsom sådant blef antecknadt å det i postförstugan befintliga anslaget. I förgår inträdde på postkontoret en person, som yttrade, att han af kartan sett, det ett rekommeradt bref till honom, som hette L. Larsson, skulle ankom mit. Han begärde derföre att utfå detsamma. Posttjenstemannen till hvilken han vände sig, anmärkte att han å den avis om brefvet, hvilken då till honom öfverlemnades, först borde skaffa sig intyg om att han vore rätt person. Han aflägsnade sig derpå med avisen och återkom efter en stund. En annan posttjensteman var då tillstädes. Ett fruntimmer, som äfvenledes skulle uttaga ett rekommenderadt bref, blef, såsom vanligt, tillfrågad om hvaroch hvemifrån brefvet var, penningsummans storlek o. s. v. Den sig så kallande L. Larsson stod under tiden och hörde få samt yttrade skrattande, sedan fruntimret afägsnat sig: ?Det är minsann bäst att vara försigtig. Derpå uppgaf han, att det bref han väntade skulle vara från Mariestad — detta stämde öfverens — samt framtog avisen, på hvilken nu med två namn var intygadt, att han verkligen hette L. Larsson. Allt detta bar en sådan pregel af trovärdighet, att posttjenstemannen icke tvekade att utlemna brefvet. Helt kort derefter anlände emellertid en annan person, hvilken var den rätte L. Larsson. Denne uppgaf att brefvet innehöll en vexel på ett beopp, som han äfven visste uppgifva. Stor uppståndelse! Man skickade bud till bankerna i staden, för att förhindra det vexeln inlöstes. Man underrättade äfven polisen, och denna vände sig ifven till bankerna med samma uppmaning. I går på förmiddagen inträdde å enskilda bankens lokal en person, som presenterade den ifrå savarande vexeln. Man bad honom dröja, för ut skicka bud till postkontoret. Vexelinnehafvaren syntes dock icke tycka om dröjsmålet, utan örklarade att han, medan han väntade, skulle esöka en namngifven person. Man lät honom så, men erinrade sig, att detta kanske icke var å alldeles rätt, hvarför man skickade efter horom en dräng med uppdrag att åt någon polisconstapel öfverantvarda mannen. Denna åtgärd öljdes af den framgång man kunnat vänta. Drängen följde den okände utför Drottninggatan. Mannen gick vidare åt Magasinsgatan till; men nnan drängen fått fatt i en poliskonstapel, öfverygat denne om att karlen, hvars förbrytelse lrängen lika litet som konstapeln kände till, vorde häktas, hade bedragaren redan hunnit förbi vörnet af Drottningoch Magasinsgatorna samt ar försvunnen — troligen för alltid.